MFF och interim-tränare

Säsongen 2022 använde Malmö FF 48 spelare i A-laget. Av de sex som är kvar är det endast AC och Hugo Bolin som kan räkna med att få spela. Omsättningen på tränare var ungefär lika stor. Man hade två interimtränare som misslyckades kapitalt.  

Nu är det dags igen. Stor spelaromsättning och interimtränare. Jag såg i helgen debuten för tyska Borussia Mönchengladbachs interimtränare, Polanski. Efter första halvlek låg man under 0-6, på hemmaplan. 

MFF:s interimtränare Anes Mravac har tre matcher som interimtränare i IFK Norrköping. Det blev noll mål och tre förluster. En av dem, i 14:e omgången var mot Malmö FF. MFF, med sina interimtränare tog sedan endast fem segrar på de resterande 15 matcherna: mot IFK Norrköping igen, HIF, Sirius, GIF Sundsvall och Varbergs Bois. 

Vad talar då för att det går bättre för Anes och interrimtränaren den här gången. Nja, inte att man i hans debut krampaktigt på hemmaplan lyckades besegra redan nedflyttade Värnamo med 3-2. 

I TV-intervjun före matchen betonade Mravac att det viktigaste var energin och intensiteten. Att spelarna verkligen visade att de ville vinna. Efter 1-1 i halvtid buade publiken. Spelarna visade ingen energi, ingen intensitet. Speciellt inte i förhållande till publiken.

Där fanns ett moment i första halvlek som var belysande. Ett inlägg av Stryger in i ett straffområde med en försvarare, Coulibaly vid straffpunkten och tre omarkerade MFF-are alldeles bakom i en liten intim klunga. Bollen är alltför låg men ingen av MFF-arna visar någon ansats på att vilja löpa mot bollen eller mot första stolpen. De står bara kvar och verkar uppgivna. Först när nye Värnamospelaren missar att slå bort bollen och den hamnar på marken framför honom reagerar MFF—arna. Men de hinner inte fram utan bollen sparkas till inkast. Den sekvensen var väldigt talande för MFF:s insats. 

Efter matchen visades en kort video hur tränaren talar till på spelarna i omklädningsrummet, vädjar till deras heder och att betänka vilken klubb de representerar.  

Först när man bytte in dansken AC, och gjorde mål steppade man upp intensiteten och visade att man verkligen ville vinna. 

Att spelarna fullkomligt skiter i vad tränaren säger är inget gott tecken. Inte heller något gott tecken på de ledaregenskaper som de äldre spelarna på planen inte visade i första halvlek. Den enda som verkligen försökte var Stryger Larsen, dansken. Han gjorde några galna 50 meters löpningar utan boll för att höja intensiteten. Han ryckte hela tiden på sin högerkant för att visa att man kunde slå långt och snabbt ifall man bara ville springa och försöka. Men i princip inga andra MFF-spelare ville. Varken löpa utan boll eller höja tempot. Ja, Gudjohnsen försökte man hans roll var att spela i straffområdet och inte löpa så mycket utan boll. 

MFF:s problem är mycket större än vi misstänkt. Det kan mycket väl vara så att det sämsta Malmö FF överhuvudtaget kunde göra åt situationen och säsongen var att sparka Henrik Rydström.