Vångavallen revisited

Just fått en TFF-are som vän på Facebokk och firar det med en matchrapport och betyg från Vångavallen.

Johan Hamlin, rookiedomaren hamnade i fokus i Trelleborg efter att ha nekat Gefle tre straffar i sista övertidsminuten. Berggren föll klumpigt men det är åldern. TFF-aren drog honom över stödjebenet. Däremot var inte den klara ”handsen” något eftersom den inte var avsiktlig.

Före matchen var frågan: kan Trelleborg föra en match? I princip varje match har de haft mindre av bollen än motståndarna. Nu mötte de ett lag vars hela existens är avhängigt av att ställa upp åtta man på egen tredjedel. Och vänta.

Det började riktigt livat 1-1 efter 09:43!

Sedan återföll lagen i sin krockkuddefotboll – alltid väldigt många spelare bakom bollen.
Två av de få lagen som spelar 4-4-2 och hade det inte för att den kulingstarka vinden ställde till vissa spratt så hade det varit riktigt tråkigt.

TFF hade väldigt mycket boll och försökte konsekvent sticka in bollen från mitten. Flera gånger var det hönsgård bland Gefles vitklädda mittbackar.

Gefles har ett extremt defensivt tänk. Backar in i straffområdet men är inte tillräckligt snabbt ut därifrån. När TFF spelade med tio man under några minuter så backade ändå GIF ner i sina defensiva positioner och lät TFF stå och rulla boll i backlinjen. Rent parodiskt  – har de löneavdrag ifall fler än en är på offensiv planhalva när motståndarna har kontroll på bollen?

I andra halvlek fortsatte Gefle sin primitiva fotboll. Försök till långa bollar från backlinjen upp till Jawo/ Westlin och Berggren. Och så ett vagt hopp om att hålla kvar bollen eller vinna andrabollen. TFF satsade i sin tur på att spela av matchen.

Sista övertidsminuten hände allt men 2-2 hade varit orättvist.

Och enligt Hamamr var planen alltför sträv vilket inte säger lite eftersom Gefle ju borstar sin plan.

About this entry

You’re currently reading “Vångavallen revisited,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
maj 30, 2009 / 16:11
Kategori:
Allsvenskan, fotboll, Trelleborg
Etiketter: