Om att stå upp för Djurgården II

Om att lägga sig, komma djupt ner under bollen och liksom gräva upp den i famnen.

Och om arrogans eller något liknande.

Skrev om det i förra veckan och tittade lite extra noga på Djurgårdens Pa Dembo Touray i går. Av det jag såg, ca 60 procent av matchen. Han gjorde några bra räddningar men han gjorde också två ingripanden som stödjer min teori om hans svaghet alternativt ovilja.

Det handlar om vad som inte borde varit ÖIS två bästa målchanser men som blev det. På grund av Pa Dembo Touray.

Först den höga lobbnicken från straffområdets gräns. Han står lite fel där men framförallt så går han inte efter bollen med den beslutsamhet som är önskvärt. Det ser lojt ut och därför kan bollen falla ner på ribban. Onödigt.

Den andra är det dåliga bredsidesavslutet på  övertid. Rakt framifrån. Det är en lös boll rakt på fötterna men han väljer stå upp istället för att lägga sig med kroppen bakom. Och då puffar han ut bollen, alternativt sparkar till den – ser faktiskt inte i skuggan. Resultatet är i alla fall att han släpper en fyra meters retur på ett väldigt löst skott där en öisare borde dykt upp.

Men han höll nollan för andra matchen i rad och det är kul för Pa Dembo Touray. Hoppas han tar det på rätt sätt.