”Försvarspelare säljer inga tröjor!”

Real Madrid har inte råd att köpa sina nya stjärnor. Det har däremot Florentino Pérez!

Han är nyvald president. För andra gången. För nio år sedan debuterade han med en av de mest sensationella värvningarna i fotbollshistorien: Barças lagkapten Luis Figo blev Merengue för ca 650 miljoner kronor. Då hade Madrid skulder på cirka 2 miljarder kronor.

Sedan följde en rad andra superstjärnor. Det höll i cirka fyra år. Sedan var spelarna för gamla och de sportchefer och tränare som anställdes kunde inte leverera. Och pengarna, 4.5 miljarder var slut. Pérez satt kvar under ytterligare två säsonger – då FC Barcelona under nye ordföranden Joan Laporta hämtade in och gick om Madrid på alla plan.

När Pérez avgick tog han med sig bonusen. Han hade ökat sin egen förmögenhet med astronomiska belopp. Från att ha varit en framgångsrik byggherre blev han ensamägare till världens näst största byggkonsortium med 145 000 anställda. På Bernabéus läktare initierade han kontakter och kontrakt som gjort honom värd över 10 miljarder kronor (se även en text jag skrev för DN-ekonomi för tre år sedan).

Nu har Madrid skulder på cirka 6 miljarder. Då ska Madrid, eller Pérez, köpa stjärnor för 3.5 miljard! Under en sommar!

För att finansiera köpen behöver Madrid cash. Det får de av en av landets största banker: Banco Santander. I en tid då spanska staten får gå in med pengar i bankerna för att de överhuvudtaget ska överleva går Florentino in, tar en nummerlapp och vandrar en kvart senare ut med 3-4 miljarder. Nej, förresten. Florentino väntar inte på sin tur.

Hans egna förmögenhet, hans namn och hans makt garanterar snabba lån. Ingen bank säger nej till Florentino, skulle inte förvåna mig om han fixade med några SMS.

Inkomsterna kommer, har han sagt, från ökad tröjförsäljning (se min text i DN, fredag). Det är inte helt osant. Tröjförsäljning är en enorm inkomstkälla där du betalar cirka 600 kronor och Madrid plockar hem 100:-. Hur mycket tonåringen på Madagaskar eller i en indisk eller kinesisk fabrik tjänar vill du inte veta.

Med spelarna köper också Madrid rättigheterna till deras namn och ansikte. 50 procent av vad Kaká tjänar på reklam och 40 procent av Cristiano Ronaldo hamnar i Madrids fickor. Förra gången blev det vinst, speciellt med Beckham. Men den djupt kristne helyllegrabben ( kan brassar vara det?)  Kaká – ska de verkligen tvinga ut honom med fotomodeller på kokainstinna nattklubbar. Och vad säger familjen? Och Gud Fader?

Det är med andra ord inte samma drag kring dagens nyförvärv. Tror jag. Pengarna är inte lika lättförtjänta, konkurrensen i kändispressen är tuffare. Och motståndarna i Katalonien är bättre!

Fotbollsmässigt blir det ändå lite spännande med så många nya kreativa spelare, något man är inte bortskämd med i Madrid. Och stackas gamle folkhjälten Raúl kommer förmodligen tvingas lägga av. Ett par ynka tåfisar från ännu något målrekord.

Ett problem kvarstår dock, den gamla merenguesanningen ”försvarsspelare säljer inga tröjor”. Inte ens Sanchis sålde några, än mindre Cannavaro eller Pepé.

Förra gången började Florentino, liksom nu, också med att köpa målgörare och offensiva mittfältare. För att sedan tvingas köpa fler och fler backar och defensiva mittfältare. Den ene sämre än den andra. Fast ingen slår Jonathan Woodgates halvlek ( han blev utvisad i comebacken och skadade sig sedan igen). Tillsammans med hans lön för två säsongers rehab kostade det Peréz drygt 300 miljoner kronor. För en, dålig, halvlek.

Så här gjorde han förra gången, vi får se om han lärt sig något av sina misstag.

2000-2001
Figo 610
Flavio Conceiçao 246
Makelele 138
2001-2002
Zidane 720
2002-2003
Ronaldo 450

2003-2004
Beckham  350

Här tog pengarna från försäljningen av OS-marken slut. Och laget behövde samtidigt försvarare

2004-2005
Samuel 250
Owen 120
Woodgate, 220
Gravesen 35
2005-2006
Robinho 250
Pablo García 45
Diogo 60
Baptista 245
Sergio Ramos 270

Och här avgick Pérez själv, 17 februari, efter tre år utan en enda titel av vikt.

Sedan går lite drygt tre år, då Madrid visserligen vinner två ligaguld men spelar en tråkig, defensiv fotboll, saknar artister och åker ut i Champions Legues i åttondelsfinalen fyra säsonger i rad.

Nu är Florentino är tillbaka och hans våta dröm är säkert att Madrid ska spela som Barça, utan försvarspelare och med tio anfallare. Då behöver han ju överhuvudtaget inte några olönsamma tröjor!

Uppgifterna i den här texten bygger delvis på två atiklar. Den ena i katalanska El Periódico och den andra i huvudstadens sporttidning AS