Kritiska Hörnan

Jag tyckte det blev alltför mycket Halleluja över U-21 i sv. press. De som vann var bäst (svårt att motbevisa) men sättet de vann på ifrågasattes aldrig. Eller sällan. Så jag tänkte nu lite kritiskt granska två av ungdomsturneringens massmediala småstjärnor.

Lennartsson/Söderberg är inga småstjärnor. Varken vad gäller vikt, ålder eller rutin. Vissa saker gjorde de bra. Som relationen till pressen, som att få Laget att fungera, och att spela mer offensiv fotboll än vad svenska landslag vanligtvis gör även om ungdomslandslag generellt spelar mer offensivt än de äldre, mer taktiskt drivna.

Fast ifall man tittar närmare på varför Sverige försvann ur turneringen, vad som gick fel, så är det saker som alla är extremt knutna till coachningen. Det är så pass allvarligt att jag inte tycker att Småstjärnan Jörgen Lennartsson bör komma ifråga när Sverige ska ersätta Lasse Lagerbäck.

1.Målvaktsvalet

Johan Dahlin måste ha haft en av de sämsta procenttalen någonsin i en internationell turnering. Sverige var överlägset sina motståndar i alla matcher (mot Italien rörde han bollen vid fyra tillfällen i andra halvlek). Att han då lyckades släppa in sju mål är, så här i det tysta, helt statistiskt sensationellt. Alla var inte hans fel men i nästan samtliga hade han kunnat agera annorlunda och bättre. Den allra sämsta insatsen sparade han till sist  –straffsparksläggningen var ur målvaktssynpunkt rent pinsam. Till viss del säkert beroende på orutin och usel coachning. Även om Dahlin hade en dålig turnering så hade kanske inte reserverna gjort det bättre. Som jag skrivit i tidigare texter tror jag dock att deras potensial är vida högre än Dahlins och med facit i hand borde kanske Pär Hansson varit förstemålvakt. De intryck jag fick av träningarna tyder också på det.

2. Fasta situationen

Fem av sju mål insläppta kom på, eller alldeles efter, fasta situationer. Det är naturligtvis ett skrämmande facit. Fasta situationer är en av de saker som man kan träna på mycket på. Både praktiskt och teoretiskt. Att Sverige först släpper in hörnmålet mot Italien ( Toivonen försvarar inte sin zon) och sedan  hörnmålet mot Serbien ( Dahlin) och ytterligare tre hörnmål mot England är genant. Får inte hända på den här nivån.

3.Dåliga byten
Två man mer, ledning med två mål på hemmaplan och förbundskaptenerna vågar inte byta för att de inte anser matchen vunnen. Förlåt språkbruket men det måste vara en av de mest korkade påståenden en svensk tränare någonsin gjort.

Jag tror Lennartsson hittade på det. Jag vägrar tro det var orsaken till varför Özkan och Landgren först kom in i Serbienmatchen efter 89:47.

Kanske insåg förbundskaptenerna att när matchen var vunnen, vilket den var efter 70 minuter så skulle man byta in Wernblooms och Bajramis ersättare – och ledarna kom inte överens.

Att sedan de två handplockade ersättarna mot England blev utbytta i paus säger allt om ”fingertoppskänslan”.

4. Arrogansen
Lennartsson snack om att de inte behövde träna straffar har han inte fått äta upp – han är ju så snäll och bra tycker de flesta fotbollskommentatorer. Och så vill de inte störa sig med honom i fall han blir nästa förbundskapten.

Söderberg borde naturligtvis vetat bättre efter det han upplevde i Portugal-EM -2004 då Sverige förlorade mot Holland på straffar just efter samma ofattbara nonchalans.  Och det kanske han gjorde, Tommy kanske visste bättre men kördes över av Jörgen Lennartsson?