Maxtiotår

Det är högerbackssjälen i Roland Nilsson som gör att MFF inte fungerar.

När Roland Nilsson var riktigt, riktigt ung var han en offensiv spelare, en mittfältare kanske t o m med målsinne.  Sedan blev han högerback. Den långa karriär som högerback och hans korta karriär som tränare kan sammanfattas i ordet – säkerheten först.  Jag vet inte hur många mål han gjorde som högerback men många var det inte. Ungefär som lagen han tränat.

Jämför Gais i Allsvenskan under Rolle och under Magnus Pehrsson. Pehrsson hade ett sämre material men lyckades mycket bättre. Gais hade inte ens riktiga anfallsspelare under Rolles två år. Det behövdes inte. Man kontrade in en boll då och då, tog vara på en fast situation, vann med 1-0 någon udda gång eller höll 0-0 från avspark.

Rolle gjorde det bra. I Malmö krävs en annan taktik, han har haft 18 månader på sig, fått ett drömlag ( inklusive hans egna favovärvningar Jeffery Aubynn, Markus Halsti och David Durmaz).

Resultatet är ett lag som skulle kunna snitta 2-3 mål men fortfarande spelar för 1-0.

Handbromsen heter defensiva mittfältare.

När MFF igår hade momentum och Ulrich Vincents vågade bryta mönstret , dra en gubbe, avancera och lägga en bra boll till Hamad som passade Wilton – då var det 1-0.

Kanske blev Vincents utskälld i paus, eller redan direkt efter målet för efter det var det ingen som vågade bryta mönstret.

Roland Åhman-Persson spelade triangel med innerbackarna. Han slog kanske 4-5 passningar framåt på hela matchen. Av cirka 40. Daniel Andersson vinner närkamper och är en nyttig spelare men alltför långsam numera för att tillföra kreativitet. Så Kalmar med en 4-5-1 taktik utan boll skar av alla försök för Daniel.

Jo en annan spelare bröt mönstret – Gabriel. Han bröt med tvåfotare och sulfintade två gånger i eget straffområde. Det var underbart at se. Men efter som RÅP låg konstant fel, och verkade ha så ont i foten att han knappt kunde röra sig, så släppte MFF in två bollar som kunde varit två till. På långskott – de som RÅP och Daniel ska ta bort.

Kalmar är en samling medelmåttiga spelare med en stor vilja att röra sig utan boll. Det finns hela tiden minst ett passningsalternativ. MFF är motsatsen. SÅ omständligt, långsamt och lättläst.  Och stillastående.

Nu förfogar Roland Nilsson över två spelare med kreativitet, spelare som kan dra sin gubbe och med ett distinkt pass skapa ett överläge. Men de får inte spela samtidigt. Precis som i andra matcher är det antingen Labinot eller Wilton.

Han gör samma sak när MFF ska vinna matchen och satsa offensivt;  Agon mot Ofere. Daniel Larsson mot Molins.

Det är tränarens feghet, inte bristen på bra fotbollsspelare, som förstör ännu en säsong för Malmö FF.

Ps Till nästa år behöver MFF, förutom en ny tränare också en ny högerback, en ny andra anfallare, lära Daniel Larsson röra sig utan boll och dessutom, är jag rädd, – en ny målvakt.