Äntligen känslor!

Alldeles för många sporter, åskådare och framförallt idrottare själv försöker vara utan känslor. Kanske imbillar de sig att de blir bättre av att de inte reagerar på omgivningen. Kanske är det inte förenligt med deras prestation?

Jag har ingen aning men jag vet att igår var det mycket känslor bakom centercourten i Båstad. I Båstad alltså!

Jag är här, bland gratisglassarna, de musiga kanelsnäckorna och ett suverän presssupport. Titt som tätt ser jag även tennis på solsmekta grusbanor. Det är vackert!

Sofia Arvidsson grät under presskonferensen i går. Hon hade ”gjort min sämsta match någonsin”. Hon höll på att fall igenom totalt men räddades enligt egen uppgift av ”ett råd från en bollkalle”. Och av motståndaren, danskan Caroline Wozniacki som verkligen är en världsstjärna och närmast gav bort några game för att inte förvärra förnedringen.

Halmstadstjejen boende i Malmö har ännu inte vunnit en match på touren i år. Hon är 139:a i världen och ändå hade lokaltidningen Helsingsborgs Dagblad på matchdagen satsat hela sportettan på ”Stjärnduellen”.

Inne i tidningen kallades matchen ”Superduellen”. Vad ska man säga? Originellt? ( fick svaret när jag sedan såg tidningställen bakom center courten – HD är en av sponsorerna vilket innebär att de inte kan skilja på redaktionell text och reklam)

Det är jättekul att en ung svensk tjej utan ätstörningar dyker upp. Och berömd för att hon gör något på riktigt. Ok, ganska riktigt.

Ellen Allgurin – hon var glad, sprallig och svarade så där skönt oskuldsfullt på pressens inställsamma frågor.  Men behöver man verkligen skriva det? Pressen, huvuddelen, skrev att hon var söt och sken som solen och var jätteglad och hon var det. Absolut. Men vem hade förväntat sig annorlunda? Och pressen skrev inte att hon tyckte om sin nye tränare för att ”han är snäll”, att hon kommenterade segern med ett spontant ”ah shit – jag vann”, att hon visst var nervös och att hon faktiskt inte var så där hemskt övertygande i sin match.

Tyvärr lär hon bara få tre, fyra gem i dag. Segern mot kvinnan från Kirigistan  (stavas det så?) var inte så komplicerad med tanke på att motståndaren dels är rankad 180 i världen, dels inte kunde serva på grund av en axelskada.

Ellen avvaktade på bakplan hade tålamod och fixade matchen. Men när hon skulle serva eller när hon tvingades fram på nät avslöjades den nyss fyllda 15 åringen obarmhärtigt.

Men som experterna sa: hon har ett fantastiskt fotarbete för sin ålder!