Under Båstads sol avslöjas vidden av Illmars svek

Som väntat vann underdogen från Malme mot den argentinske dopinghaveristen Cañas. Det var dock oväntat jämnt. Tycker jag som såg skåningen som favorit. Det blev tråkigare än jag befarat med två så extremt defensivt lagda spelare som aldrig går fram på när förrän de ska tacka varandra för match. Och ändå värmer de faktiskt upp med ett slags volleyspel…  …helt i onödan.

Andreas Vinciguerra får säkert något traumatiskt i tankarna så fort han kommer in i servrutorna. Volley är inte chans grej, om man så säger.

Efteråt, på presskonferensen, tryckte han på två avgörande faktorer, dels hans utmärkta fysik, del publikstödet; ”gryuumt”, sa Vinciguerra.

En bra publik betyder några bollar. Sådana bollar som han vann idag och förlorade två gånger i den öde Baltiska Hallen i Malmö i mars.

Israel vann tack vare att Malmö Fritidsnämnd, och Illmar Reepalu, inte tillät publik. Det blir än mer uppenbart idag när man äntligen får se svensken vinna en jämna match på hemmaplan. Och Isreal är nu i semifinal i Davis Cup. Tack vare Illmar.  Dessutom vägrar Illmar och hans lakajer att betala böterna som TEnnisförbundet fått av Internationella tennisförbudnet för att matceh nsaknade publik.

Andreas är i kvartsfinal där han möter store, hårdslående, fjärdeseedade tysken Melzer. Och är chanslös. Melzer imponerar med tung serv och bra tryck i grundslagen.

På Bana 1, i skuggan av center courten såg jag femteseedade spanjoren Nicolas Almagro tappa fattningen redan i första gemet. När den äldre kortväxt fet man dömde fotfel på honom.  Spanjoren svor, försökte övertyga domaren och blängde på den lille mannen i de jättelika solglasögonen. Spanjoren hänvisade också till en liten smal linje av grus som han hävdade var otrampad – ungefär som hockeymålvakternas lilla snöbarriär på mållinjen.

Almagro vann gemet men fortsatte blänga och spottade även med blicken riktig mot den mörka skärmen i höjd vid baslinjen.

Almagro kastade racket två gånger, bytte racket och gick från 2-0 till 2-6 förlust i första set. Ett par bollar slog han bara hårt rakt över banan och in i plasten bakom motståndaren.

I andra set skärpte han sig, slog hårt pressade grundslag, pressade italienske kvalspelaren Starace till misstag och lågmälda svordomar. Spanjoren har dessutom en riktigt bra serv, speciellt med tanke på att han är en av turneringens kortaste spelare. Och ändå spelar han alltså som de långa gör, offensivt, pressade grundslag,  med ständigt volleybegär!

I morgon möter han Robin Söderling och jag tror att om Almagro spelar så inspirerat som han gjorde efter att han bearbetat relationen till fotfelsdomaren – då får svensken svårt. Väldigt svårt.