Chile, Halleluja!

Nyfrälst! Ifall  jag varit ung fotbollstränare hade jag lämnat Bröndby Stadion i går med ett saligt leende på läpparna. För det som skådades var en uppenbarelse – åtminstone för en kärlekslös svensk fotbollsentusiast.

Visserligen vann Chile med blott 2-1 men sättet de gjorde det på – Danmark ska vara glada att det inte blev 5,6 i kassen,  grym förnedring och en evig tatuering i fotbollssjälen föreställande bacon märkt ”otjänligt som föda”.

Alla visste att Chile är regerande VM-mästare för wannabees. Alla visste att de skulle börja med extremt hög press. Det är dock annorlunda att titta på taktiktavlan och plötsligt stå där med bollen, omgiven av ett par frustrerande små, ettriga chilenare. Det var med andra ord bara vänskapsmatch i annonsen!

Chile dominerade stort direkt från avspark. Första 9 minuterna och 52 sekunderna skapade de tre jättechanser och ett par kvartsmöjligheter. Sedan, strax före tio minuter gångna kom danskarna för första gången på matchen över mittlinjen med bollen.

4-3-3 ställde Mortens gubbar upp sig men det dröjde inte mer än 30 sekunder så var Martin Jörgensen vänsterback. 4-5-1 blev taktiken medan Chile spelade 3-3-1-3 eller 2-4-1-3.

De startade pressen mitt på Danmarks planhalva. Centern Martin Hernandez sprang som en galning utan boll – som om han tränade kvadraten med döden.

Danskarna hade inte en suck.

Ett tillslag, fantastiskt rörelse,  ofta med överbelastning av vänstersidan som öppnade för många crossbollar på mittplan – över dit där stackas Martin Jörgensen sprang upp och ner, upp och ner utan att någonsin röra bollen. Och vänsterbacken Michael Jakobsson blev utbytt i halvtid.

Då var det fortfarande otroligt nog 0-0. Bendtner hade t o m ett friläge framspelad av den väldigt duktige Jakob Poulsen från AGF.  Den 26-årige innermittfältaren kommer inte stanna i Danmark länge. Logiskt sett borde han redan, knappt 24 timmar efter matchen, var på väg söderut. Så duktig var han.

Den hockeylika intenciteten höll naturligtvis inte i 90 minuter. Chile tappade tempo mellan 25 och 40:e spelminuten men ökade igen efter paus. Gjorde två mål i mitten av halvleken men borde gjort ett par till.  Fast om igen tappade de tempo en kvart ( 70-85:e minuten).

Det enda negativa med själva taktiken var att de fick så väldigt lite betalt för alla sina hörnor.  Å andra sidan var djupledslöpningarna så många och vältaijmade att man trots cirka 25 avslut och 70 procents bollinnehav bara hade en enda offsideavblåsning. I 87:e på en överambitiös inhoppare.

Danskarna försökte falla med backlinjen men det resulterade blott i att det blev ännu mer plats mellan de fyra , fem försvararna och det så kallade mittfältet. Och mellan Bentdner och närmaste lagkamrat hade de kunnat placera in ett helt litet danskt Amt!

Jag blev glad över att se Chile spela fotboll. Samtidigt är det en fotboll som passar bäst på bortaplan. Redan på förhand underlägsna lag kommer försvara extremt lågt och låta chilenarna slå en massa inlägg.  Europeiska lag har ofta inget emot det – Grekland vann ju ett helt EM på att stå och vänta in motståndarna!

Det  här en fotboll som kommer bli väldigt populär efter VM nästa år. I alla fall hos tränare. Är inte säker på att spelare är lika förtjusta i en taktik som förutsätter så mycket springande – man måste var en bra tränare för att sälja det här till sina spelare.

Men Herre Gud – det är värt ett försök!