Man blundar när man vill I

SVT har i vanlig ordning satsat oerhört på de rättigheter man har. Sportbladet ger ut en specialtidning, DN gör helsidesporträtt och SDS ägnar 4-6 sidor dagligen åt Friidrotts-VM. En del av SDS material har varit bra, kritiskt granskande. De andra har i första hand kört på hypen, speciellt SVT som aldrig verkar klara av att göra något djupare än TT-liknande referatmaterial.

Jag tror man har överskattat intresset. Jag tror inte den stora TV-publiken är mer intresserad av friidrott i allmänhet än vad de är intresserade av bandy eller utförsåkning. Vad som drar är OS och svenska stjärnor. Alltså har medierna tvingats vinkla materialet på de svenska stjärnor som inte finns.

Som ett av två medaljhopp nämns Emma Green. Det gör hon därför att hon halkade in på en bronsplats i Helsingfors-VM för fyra år sedan när alla andra rev ut sig i regnet. Hon peakade vid exakt rätt tillfälle och har bara, under perfekta omständigheter, hoppat en centimeter högre än den kvällen.

Hon har som vanligt 25, 30 hoppare före sig i världsstatistiken. Vad är det då som gör att hon nu plötsligt har medaljchans – jo att hon bara har konkurrens av den notoriskt dålige mästerskapshopparen Linus Thörnblad bland svenskarna.

En medelmåtta och en mästerskapshaverist – det är vad som rättfärdigar alla helsidor och dygn av förhandsbevakning.

Samtidigt så unnar jag verkligen svenskt höjdhopp en framgång. Höjdhopparna är en av de få som förmodligen inte dopar sig (förutom med kokain och Koskenkorva) så jag gillar dem. Men rimligtvis är de chanslösa i Berlin och svensk massmedia kommer ännu en gång få stå där med skägget i brevlådan och försöka rädda anseendet genom att skylla på brevlådan.