Hann jag säga ”hej” innan jag gick? ( om spelare med svårt att sitta stilla…)

De kallas för ryggsäckslirare, de där spelarna som byter klubb nästan varje säsong. Basketspelaren Quentin Richardson reser numera med enbart handbagage – han har tvingats byta klubb fyra gånger bara den här sommaren.

Har är en hyfsad trepoängskytt, cirka 199 cm och 29 år och kan spela både på positionerna 2 och 3. Han har en gång snittat 17 poäng per match, han tar ett par ribbor, är trevlig, råkar aldrig in i bråk och hade fram till maj i år bara spelat i tre klubbar på nio NBA-säsonger.

Men han ska också tjäna lite drygt 75 miljoner kronor ( 9,3 miljoner dollar) sitt sista feta kontraktsår. Det är därför ingen vill ha Quentin Richardson.

Efter att ha blivit tradad till New Yorks Knicks för fyra år sedan  i en affär där han inte var den åtråvärda spelaren tradade Knicks honom i juni vidare till Memphis. Mot en center som till skillnad från Q-Rich både är dålig, opålitlig, bråkig och säger saker som får klubbledningar att vilja skicka i väg honom omedelbums: Darko Milicic.

Men Memphis tyckte inte de behövde honom så mycket så de skickade vidare Q-Rich till LA Clippers. De kunde verkligen behöva en trepoängsskytt men Minnesota som också behöver en skytt, bland annat, fick ta över honom. Och så fick han flytta vidare, till Miami tidigare den här veckan.

Q-Rich säger att han trivs bra i Miami. Just nu. Och han hoppas stanna tillrcäckligt länge för att få en tröja.

-Det lustiga med det är att jag inte ens hann få en tröja i de tidigare klubbarna, säger Q-Rich till NBA.com.  Jag har naturligtvis Clipperströjor ( hans första NBA klubb) och Suns och Knicks men jag har ingen Minnesotatröja eller…    ….vilken klubb var jag nu innan dess…?

Spelaren beklagar sig dock enbart över tröjorna och förklarar att han naturligtvis har ett fantastiskt kontrakt som garanterar honom en massa pengar med världen i övrigt, ekonomisk, håller andan.

Så kan det gå!