Nyvunna lycka, du som så lätt mig narrar
Tre poäng är inte alltid detsamma som bra spel, eller övertygande fotboll. Det är bara tre poäng, en ny simpel siffra längst till höger i tabellen, kanske ett platsbyte. Inget mer.
Eugene Montale visste det. Nobelpristagaren i litteratur, vars strof jag lånat i rubriken, fattade att man ska fröjdas i ögonblicket – inte för evigheten, eller ens för nästa omgång i Fotbollsallsvenskan.
Vet Rolle Nilsson och MFF-supportrarna det? Vet MFF-spelarna det? Förra gången de vann en match blev de så segersäkra att de svarade med att ta stryk av ÖIS borta.
Själv tycker jag MFF på Stockholms Stadion var ungefär lika dåliga som mot just ÖIS. Djurgården spelade tufft och hårt och i ett än mer hänsynslöst tempo. 1-0 var en naturligt konsekvens av det och det hade kunnat bli mer ifall DIF den här kvällen hade haft lite fler fotbollsspelare på plan. Utan Sjölund och MJ är Djurgårdens just nu där de skall vara, fotbollsmässigt. Däremot visar de flesta spelare en fantastisk inställning. Och nästan 8 000 är en bra publiksiffra under omständigheterna tycker jag. Inställningen beundrar jag verkligen och det är den, endast den som kan rädda DIF kvar. Inte fotbollen, inte laguttagningen, definitivt inte kvalitén.
För mig var det Wiltons kvalité som höll MFF kvar i matchen och det var (väl?) han som slog inlägget som Ofere gjorde den dåliga nicken på. Pa Dembo gav bort matchen till MFF.
Jag tyckte Halsti hade svårt i försvaret och släppte gång på gång förbi sig spelare. Ricardinho var helt osynlig och trivdes inte alls på den platsen. Det är alltför tufft för honom och förutom bra inlägg var hans avslut undermåliga. Gabriel låg helt fel ett par gånger i första, bland annat vid målet och RÅP var riktigt dålig tyckte jag. Både med och utan boll.
Ofere gjorde äntligen mål ( det andra var riktigt bra) men hade väldigt stor felprocent med fötterna. Många enkla passningar slogs bort och han sprang ofta fel eller inte alls. Han har fortfarande inte lärt sig att släppa boll och STÖRTA in i straffområdet. Han lunkar dit, förälskad i andravågen lätta bollvinnande liksom så många andra MFF-are.
Glädjeämnen var Agon. Helt OK men varnades helt felaktigt. Att han slår bollen i mål tiondelarna efter avblåsningen ska inte ge varning. Dessutom får han en eftersläng av PA Dembo i momentet före. För det ger väl inte varning att bli brutalt knuffad i ryggen som han blev av den totalt obalanserade DIF-målvakten.
Wilton var obalanserad ( provocerad?) men bra av det man såg i TV. hur man skötte sina defensiva uppgifter vill jag helst inte veta. Jag tycker inte han ska spela mittfältare i 4-4-2 i dagens MFF.
Molins verkar ha återfått formen från tidigt i våras efter en fem månaders formsvacka. Vincents är stabil, gör aldrig en dålig match. Dahlin är OK, tycker han inte har så mycket att göra men är samtidigt lite sen på både målet och ribbskottet. Jag lastar honom inte för det men en riktigt bra målvakt hade varit närmare bollen vid de tillfällena.
Med tanke på alla avstängningar MFF drabbas av. med tanke på den hybris segern självfallet ger, med tanke på att MFF hade en himla tur på Stadion, tror jag Elfsborg vinner enkelt på måndag.
About this entry
You’re currently reading “Nyvunna lycka, du som så lätt mig narrar,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- september 15, 2009 / 06:42
- Kategori:
- Allsvenskan, DIF, fotboll, Litteratur, Målvakter, MFF, Tränare/Managers/Coacher
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]