“El Cant del Barça” – Varför sjunger Zlatan på detta viset?

Det kan vara bra liv på spanska fotbollsarenor men det är sällan samman atmosfär som i Storbrittannien. Det finns helt enkelt inte samma sångtradition.

Istället har alla spanska lag en hymn, en officiell kampsång , liksom även många svenska numera. Barças hymn, ”El Cant del Barça” skapades till 75 års jubileet 1974. Den blev snabbt populär och ersatte sångerna från 1923, 1949 och 1957 års invigningssång av Camp Nou.

Hymnen spelas och sjungs när hemmalaget springer in på plan alldeles före matchen och spelas också över högtalarna efter matchen. Under matchen, speciellt efter andra eller tredje målet eller när Barça spelar ovanligt bra, är det vanligt att den sjungs spontant av publiken.

Den är inte lika fosterländsk som de kastilianska lagens hymner men naturligtvis finns här anspelningar på Katalonien och gemenskapen hos dess folk. Men att  använda Katalonien i texten hade varit otänkbart eftersom Diktator Franco fortfarande levde när den skrevs. Samtidigt var Camp Nou under den här tiden den enda plats där en större folksamma fick samlas och där man dessutom vågade sjunga på det förbjudna språket – katalanska.

“El Cant del Barça”, i original (+youtube) och i översättning:

Tot el camp, és un clam
som la gent blaugrana, Tant se val d’on venim
si del sud o del nord
ara estem d’acord, ara estem d’acord,
una bandera ens agermana.
Blaugrana al vent, un crit valent
tenim un nom, el sap tothom:
Barça , Barça, Barça!
Jugadors, seguidors, tots units fem força.
Son molt anys plens d’afanys,
son molts gols que hem cridat
i s’ha demostrat, i s’ha demostrat,
que mai ningu no ens podrà torcer
Blau-grana al vent, un crit valent
tenim un nom, el sap tothom
Barça, Barça, Barça!

Hela stadion, är en röst
vi är det blåröda folket, oavsett om vi är
från söder eller från norr
nu är vi överens, nu är vi överens
en flagga förenar oss.
Framåt Blårött  – ett mäktigt jubel
har ett namn som alla kan
Barça, Barça, Barça!

Spelare, supportrar alla enade med kraft
det är många år fyllda av iver
det många mål vi jublat över
det har visat, det har visat
att ingen någonsin kan kuva oss
Framåt Blårött  – ett mäktigt jubel
har ett namn som alla kan
Barça, Barça, Barça!

Min översättning är ganska ”obunden”. Det är inte helt lätt och min katalanska är rostig men med lite poetisk frihet och Norstedts Katalansk-svenska ordbok är jag nöjd. ”Clam” har ofta en negativ innebörd som, klagan, jämmer men i det här sammanhanget står det för publikens röst, kanske något mer mångfasetterad men i alla fall. Egentligen betyder det att hela publikens är ett gemensamt ”rop” men det kändes lite väl långt och beskrivande.  Crit valem är ett kraftfullt rop  –i refrängen blir det ett rop, skriker låter nästan hysteriskt och i andra versen ”hem cridat” måste det syfta på  skrik i samband med hemmamål vilka en fotbollspublik jublar över.

Blårött är en stor poetisk frihet. Blaugrana är Barças färger, på katalanska. Troligtvis hämtade från de engelska bröderna Wittys internatskola i det forna hemlandet England. De var med i en av de första matcherna. En annan teori är att det var förste ordförande och skaparen och spelaren Gampers förslag, från Schweiz. Två olika teorier Barçahistorikerna är gravt oense om.

På kastilianska heter det Azulgrana. Den blå nyansen är blå, ingen tvekan om det men grana är egentligen en betydligt mörkare, dovare nyans än rött – som karmosinrött (karminrött, azorubin) eller granatäppleröd vilket väl  är ett uttryck man kan använda på svenska? Det känns dock lite väl omständligt att sjunga…