Tonygate

Det är inte svårt att förstå motsättningar mellan MFF och dess officiella supporterklubb. Å ena sidan ett gäng äldre, ganska mätta och självbelåtna farbröder med guldplomber i den nya hederstribunens sobra bar. Å andra sidan de unga otåliga på ståplats med avslagen öl i plastmuggarna och endast ett enda SM-guld de senaste två decennierna att glädjas över.

Jag tycker Tony var alltför kategorisk när han höll Sportchef Hasse Borg som ensam ansvarig för de senaste årens misslyckande och samtidigt påstod sig känna förtroende för både styrelse och tränare.

Jag vet inte varför han gjorde det men det är möjligt det var inledningen av en större hemlig kampanj vars mål var att byta ut styrelsen. Att MFF Support stod som undertecknare av Framtidsgruppens uppmaning om att bli medlem som ifall man var ”missnöjd med beslutsfattare” måste av styrelsen ha setts just så som det var –  ett uppror och potensiellt röstkuppande med avsikt att avsätta dem.

Därför reagerade de med magen. Krister Kristensson skrek och förolämpade, de Madsentrogna i presskåren förlöjligade, och resten av makthavarna i MFF beskrevs sig själva som ledsna offer och oförstående.

Tony borde förstått att styrelsen kände sig hotad. Han borde förstått att de blint Madsentrogna finns såväl i pressen som i MFF Support och dess valberedning.

Själv grät Madsen ut i SDS. Där förklarade han att han naturligtvis inte bara kunde avgå, att han hade ansvar mot….  Här borde då Madsen börjat med att räkna upp de anställda, medlemmarna vars mandat han har och supportrarna som bär upp klubben ekonomiskt och moraliskt.

Men Madsen räknade bara upp sponsorer, samarbetspartners, Malmö Stad e t c.

Detta säger mycket om hur långt det är mellan Bengt Madsen och den föreningsdemokrati som han trots allt är beroende av vid nästa årsmöte.