Wanderson och Det mest rationella

Wanderson-fallet finns redan som film. Den heter ”Det mest rationella” och har inte fått så bra kritik som den är värd. Men filmen är i alla avseenden bättre än kalkonen Gais och det missade arbetstillståndet.

På bio är det två medelålders äktenskap i en mindre svensk stad utan passionstillstånd. Två vuxna människor vänstrar, det ena paret är dessutom den lokala kristna församlingens kursledare i trohet och evig kärlek. Vad man gör är att försöka lösa konflikten rationellt, utan att någon ska behöva lida, varken de som bedrar, de bedragna eller resten av församlingen : ”låt oss fortsätta som om ingenting hade hänt, det är ju ändå bara känslor”.

Det går naturligtvis åt helvete och det gör det, fast i lite långsammare takt, även för svensk fotboll. Konflikträdslan – det som driver svensk fotbollsjuridik urholkar fotbollssjälen.

Det finns ett reglemente, det finns prejudicat och det finns en straffskala. Mer behövs inte för att döma. Jo, det behövs även en skyldig och utan tvekan har Gais brutit mot reglerna när de inte sökte förnyat arbetstillstånd för Wanderson. Aningslöshet och den dåliga organisationen kan förklara en del men inte att Gais efter att ha sökt nytt arbetstillstånd men ännu inte beviljats det ändå använde Wanderson.

Jag tror faktiskt att Gais ordförande Christer Wallin inte talar sanning när han säger att styrelsen var helt ovetande. Jag har svårt att tro att människor i fotbollsförening som arbetar så oerhört nära varandra inte kommunicerar om en så pass viktig händelse. Jag förstår inte varför man ska tycka synd om Gais. Däremot kan jag tycka synd om Wanderson som trodde att han hade kontrakt med en seriöst driven idrottsförening.

Så vad händer – jo företrädare för den dömande makten går ut och säger att reglerna är luddiga. Från Lagrell och neråt rynkar alla pannan och påstår det är komplicerat. Man letar kryphål och friar Gais i matcherna mot Gefle och Bajen eftersom de båda klubbarna inte klagat i tid.

Det finns dock ett flagrant brott begånget. Den dömande makten kan själv ta upp fallet men vägrar för att på så sätt minimera brottet och straffet – som rimligen blir att Gais förlorar poängen mot ÖSK.

Feghet, självbedrägeri, konflikträdsla och rättskaos men det enda rationella. Det är likadant med frågan om klubbarnas ansvar för spelarnas, och numera även styrelsernas, säkerhet på fotbollsarenorna. Svensk fotboll och Lagrell har de supportrar de förtjänar. varken mer eller mindre. Man kan inte i evighet skylla ifrån sig på samhälle och grundlag. Hade man insett problemets art hade man inte gjort ”det mest rationella” och stoppat huvudena i sanden. Ännu en gång.

Så är dock den Svenska familjen fotboll. Minsta möjliga konflikt, vi drar ett streck, ändrar inget och så hoppas vi på bättring. Det är ju ändå bara känslor.