Vem ser Jimmie Åkesson helst som ny förbundskapten?

Eftertänksamhetens måndag kom hit och gick igen. Jag kommer ofta på mig själv att jag är alltför negativ. Speciellt till svensk sport. Jag tyckte ju t o m att det svenska nederlaget i Köpenhamn var uppfriskande och det bästa som kunde hända svensk fotboll.

Jag blev lite arg i Lund, på oseriös basket. Likadant när jag såg LdB Malmö kasta bort ännu ett allsvenskt guld genom att vika ner sig när det gäller.

Så därför letar jag nu positiva saker. Som att ha fått se Leo Messi på bästa humör i den argentinska landslagströjan. Det enda som oroar mig är att den på långt håll ser otäckt ljus ut, nästan vit. Och jag tror de släpper in minst ett mål mot Uruguay, kan bli två. Klarar Messi det på egen hand? Argentina är lite som Sverige. Ett nederlag och inställd Sydafrikaresa skulle kunna få bort Maradona vilket vore väldigt bra för landets fotboll. Maradona är ingen förbundskapten, inte ens i Argentina.

Jag har fått se Cleopatra Forsman-Goga – en av alla dessa fantastiska svenska tjejer som kommer göra svensk dambasket till den populäraste svenska bollsporten inom fem år. I TV, alltså. Vilken bollbehandling och vilken balans. Det enda problemet just nu är väl att hon internationellt bara kan spela på någon av guardpositionerna medan hon i Telge spelar mycket närmare korgen och därigenom får göra saker hon inte kommer kunna göra i framtiden.

Cleo är 18 år.

Att få se Telge var en ynnest. Rimligtvis borde det inte finns en svensk basketälskare som röstar på Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson tyckte ju ( i DN) inte att ens Zlatan borde få vara svensk eftersom han är så ”osvensk”.

Nu gnällde jag på SD också. Min bitterhet vet inga gränser.

Sport är politiskt intressant eftersom det för 95 % av Sveriges befolkning är det mest nationalistiska som finns samtidigt som framgångarna i mångt och mycket beror på vårt mångkulturella samhälle. Elitidrott är en av de punkter där SD inte får trådarna att mötas.

Rimligtvis borde kungahuset vara ett annat av dess nationalistiska supersymboler infiltrerade av lömska invandrare för att blanda upp vårt ariska blod. I det senare fallet franskt och tyskt. Och danskt, Carl Gustafs mor var rödvit. Förmodligen därför vi förlorade i lördags, eller hur Jimmie?