Därför kan inte LdB vinna när det gäller

Jörgen och Renata da Costa - ganska kassa faktiskt

LdB Malmö har Sveriges bästa spelare – och en av landets sämsta tränare. Den slutsatsen drar jag efter att nu ännu en gång ha sett malmötjejerna vara spelmässigt jämna med motståndarna men taktiskt förnedrade.

Förra helgen förlorade de mot Mika Sankalas Umeå efter att mittfältet sprungit in i en kollektiv vägg. I dag var det Linköping och Magnus Wikman som såg till att de inte skapade en hyfsad målchans förrän i 75:e minuten.

Linköping är det första tjejlag jag sett som kunnat spela med hög press på motståndarna. De första 70 minuterna hade inte de långsamma malmötjejerna ofta bollen under kontroll på motståndarnas planhalva. Det var tjongbollar och chanspass. Caroline Seger och Sara Larsson gjorde en fantastisk insats utan boll.

LdB spelar klassisk damfotboll: långsamt och omständligt. Linköping spelar modernt, snabbt och kompakt. OK, hemmalaget hade en hel del skador men de viktigaste långsamma mittfältarna var med: Nordin , Fischer och Renata.da Costa Och så Therese Sjögran, som inte är långsam men bara kunde springa med bollen eftersom hon aldrig hade någon att passa.

En lustig sak från presskonferensen efteråt. Jag frågade Linköpings tränare om deras press och han kunde knappt svara – så paff var han över att någon frågade om något så abstrakt som taktik. Jag hade tänkt fråga Jörgen Petersson om vad han hade haft för motdrag, typ snabbt passningsspel, att vända bollen snabbt och ofta e t c men efter att han karakteriserat deras första halvlek som ”bra” då LdB:s farligaste chans var en lös, studsande bakåtnick  – så hoppade jag över det.

Och när Sjögran fick frågan om varför Malmö inte lyckats göra mål på Linköping på fyra matcher tänkte hon till och förklarade sedan att det var för att Linköping var bra. Frågan upprepades och denna gång utvecklade Sjögran svaret: ”De är bra, spelar bra fotboll. Det är svårt.”

Kan inte annat se än att Linköping vinner Allsvenskan. Det är bara Johanna Rasmussen emot!