Brad Friedel – när fel blir rätt och rätt blir fel

Denna illustration vill föreställa en fotbollsmålvakt som håller tummarna – osponsrade, kontraktslösa tummar.

Brad Friedel är en hjälte!

Alla gamla målvakter är i mina ögon hjältar men jag kan känna lite extra för amerikanen. Speciellt som han i början av 90-talet försökte bli målvakt i nystartade EPL men inte fick arbetstillstånd och i stället lånades ut till bl a Bröndby.

Nu är Brad Friedel är 38 år gammal och har rekordet för antalet spelade EPL-matcher i följd. Det närmar sig 200 nu.

I lördags mot Chelsea såg han i första halvlek verkligen ut som 38.  Ett par situationer avslöjade hans ålder men eftersom gamla målvakter av nödvändighet också är kloka målvakter löste han alla problem – ja alla utom ett.

Jens Fjellström anmärkte på att Friedel borde och hunnit ta ett par steg i sidled på långskottet från Didier Drogba. Att han inte borde lagt sig med detsamma.

Kollegan/konkurrenten Pelle Blohm är bättre på att bedöma målvakter än Jens Fjellström, (som ändå alltid är lysande).
.

Skottet är från 35 meter men skruvar sig hela tiden. Medan bollen är i luften kan dagens bollar bete sig precis hur som helst. En boll mot höger kan plötsligt sätt av mot vänster. Oberäkneliga är ett diplomatiskt ord för att beteckna deras genomfalska karaktär.

Om Friedel är säker på att bollbanan är logisk, och han känner sig som 28, kan han följa bollen med fötterna, alltså ta ett par steg i sidled, som Jens föreslår. Men det vågar han inte nu och tänker logiskt att det är bättre att ha bröstet närmast bollen. Istället för underbenen. Speciellt när man är 38.

När bollen hela tiden curlar mot bortre stolpen så måste han också försöka var följdsam, följa bollbanan. Friedels problem uppstår först när bollen studsar på en insparkslinjen och får en snabbare och framförallt högre studs än vad den fått i fall den studsat på gräset.

Det ställer honom. Totalt. Bollen studsar över hans händer. Det ser ut som en dundertavla vilket också alla kommentatorer påpekade men jag tycker det finns förmildrande omständigheter.

Några minuter senare försökte Deco med en välplacerad men ack så långsam chip i bortre krysset. Friedel verkade ha bra koll på den, det är inte speciellt svår men så missbedömer han avståndet till ribba och stolpe och gör en väldigt tafatt, klumpig räddning ut till hörna.

Det var ingen bra räddning, det verkade som om han var ganska störd av det insläppta målet men det märkte inte Jens Fjellström och company som berömde honom för räddningen.

I andra halvlek tyckte de sedan att han räddade Villa med tre parader på skott från bra lägen. I det här fallet tycker jag inte det var så märkvärdigt. Samtliga avslut var mitt på honom. Ett i bröstet och två mot fötterna. Finns inte en målvakt i Superettan som släppt in någon av dem.

Det intressanta var den sista räddningen. Skott från nio, tio meter snett framifrån, hårt, två decimeter högt. Rakt mot underbenen.

En ung, mycket reaktionsnabb målvakt hade kanske kastat sig framåt och hunnit ner med kroppen och ”skopat” bollen. Friedel är inte ung men står rätt.

Däremot blev han osäker på ifall han skulle hinna ner med händerna och styra ut bollen, ungefär som ett baggerslag/parad i volleyboll – med underarmarna. Så han beslöt, under en hundradelssekund eller så, att gå ner som målvakter gjorde för länge, länge sedan – ena foten kvar i marken och andra knäet bredvid, ett knäböj helt enkelt. Utan händer och armar.

Bollen tog på knäet och studsade ut till en farlig retur som dock det alltid väl samlade Villaförsvaret tog hand om.  Men det var på alla sätt en gammal mans räddning.

Festligt för Freidel och kul även för Martin O´Neal eftersom han gamblade och skrev treårskontrakt med en gammal målvaktsgubbe förra året.

Sedan är det en annan sak om han håller hela säsongen. Själv håller jag – en målvaktshandsktumme för Brad Friedel.