Maxtiotår

Det blir inte Svennis och Pia Sundhage, som förbundskaptener för landslaget i herrfotboll, vilket Johan Esk på DN föreslagit. De flesta tycker det var ett genuspopualistiskt skämt. Jag köper inte det. Jag tror det  blivit skitbra.

Vad som imponerat med Svennis är inte längre den föråldrade taktiken utan hans förmåga att få alla spelare att dra åt samma håll. Skapa ett lag, den förmågan åldras inte med framgångarna. Lägg därtill managerjobbet i Man City där laget faktiskt spelade kul offensiv fotboll med många latinska spelare. Man City är beviset för att Svennis utvecklats och fortfarande är en manager i världsklass.

Pia Sundhage har en grym vinnarskalle. Hennes attityd och psykologi fungerar säkert lika bra på killar som på tjejer. Däremot är jag säker på att hon inte alls är lika taktiskt driven men den allt viktigare mentala biten hade Pia fixat bra.

Min egen idé är ännu mer revolutionerande än Esks.

Jag vill ha en och samme man som leder BÅDE herr- och damlandslaget.

Männen behöver en förbundskapten, tjejerna är i akut behov av en ledare och taktiker. Det hade blivit aningen större arbetsbörda men landslagsbossarna har ju ändå en massa assistenter som håller i allt praktiskt.

Jag menar om man kan ha EN svensk statsminister för båda könen, varför inte en förbundskapten i fotboll?

Är förbundskaptener mer arbetsbelastade än statsministrar? Skiljer sig rika, gamla tanter mindre från fattiga finniga hockeygossar än fotbollspelare med eller utan snopp?

Varför man har tid med det här har jag också utvecklat i tidigare ”Blott Sverige…”-krönikor, att vara landslagstränare är ungefär som att vara säsongsanställd landshövding, fast med något utbyggt ansvar och mindre rödvin.

Det är möjligt att de hade kört ihop sig någon vecka men det hade så klart lösts sig om viljan och nytänkandet fanns. Medvetandet om att svensk fotboll är ett och inte två borde stärka självkänslan även för en kvinnokarl som Svennis. Fast just av den anledningen hade kanske Svennis varit ett mindre bra val.

Det enda problemet är att fotbollsvärldens feta mansgrisar hade skrattat och någon mindre seriös spelare kanske tvivlat. Men låt dem i så fall göra det.

EN förbundskapten hade

Gjort vårt damlandslag till världens bästa och gett en enorm push åt både svensk damfotboll i synnerhet åt damtränare och svensk damidrott i allmänhet.

Gett herrlandslagsmän och herrtränare en mer ödmjuk och respektfull inställning till både världen utanför omklädningsrummet och till damfotboll. Det hade helt enkelt gjort dem gott.

Nej, jag menar inte att de skall träna och spela ihop – inga mixedlag – men blott det faktum att kraven och miljön runt tjejerna uppgraderats tre, fyra tal på en gång hade varit guld värd. VM-guldvärd.

Och naturligtvis är det viktigt att man inte ger avkall på den manlige tränarens kvalitéer. Blir det nu Backe eller Hamrén så får de ta merjobbet eller tacka nej till en chans att revolutionera fotbollsvärlden.