MFF-IFK Göteborg ur ett uppenbarligen helt nytt perspektiv

Ser MFF-IFK Göteborg live, läser sedan i tidningar, på mailinglistor och Himmelblå Forum om en match jag inte såg och om spelare som, ja kanske bytt nummer med varandra?

Jag hade tippat 0-0 eller 0-1 så för mig var matchen ingen överraskning. Kanske hade den slutat helt annorlunda om Larsson boll i stolpen studsat in och IFK tvingats spela offensivt.

Nu blev det istället, upplevde jag det som,  en match där IFK:s taktik var, så länge det var oavgjort, snabba omställningar och inte, vårsäsongens stora framgångsrecept, hög press. Det fanns tendenser men spelarna genomförde inte intensionerna fullt ut. IFK-tränarna hade anpassat taktiken till spelarnas förmåga, motståndarnas kvalitéer och matchens betydelse.

Det andra intressanta var att IFK:s backlinje föll så fort MFF spelade en lång boll upp på Eddie Ofere eller Daniel Larsson. Det skapade några bra situationer med korta tillbakaspel, rättvända spelare och larssonska löpningar – tyvärr med boll varje gång. Han fick aldrig passningarna att förvalta och ensam lyckades han bara runda hela försvaret vid ett tillfälle – med den där stolpträffen som resultat.

Varför han inte fick några passningar? Av det enkla skälet att ett MFF utan Labinot Harbuzi och Wilton inte har någon offensiv passningspelare. När Larsson gjorde tre mål mot Örebro var det Wilton skapade ytorna och sedan passade bollarna.

Efter målet täppte Gustav Svensson till den ytan som uppstod framför backlinjen. Med boll spelade IFK nu 4-1-4-1 och utan 5-4-1. Efter målet och IFK:s omdisponering  hände i princip inget offensivt förutom vid fasta situationer. För något av lagen. För IFK:s del hände inget alls offensivt på hela matchen förutom vid målet då både Halsti och Sudic jagar boll istället för spelare och kroppar.

I halvtid skrev jag att MFF behövde Wilton istället för den nu helt meningslösa roll som Roland Åhman –Persson skulle gestalta. Jag skrev också att tränare Rolle Nilsson förmodligen inte skulle göra ett så pass offensivt byte förrän matchen i princip var förlorad, i typ 85:e minuten.

Bytet kom nu i 79:e. Innan dess hade MFF haft mycket boll mot en backande motståndare. Rolles taktiska drag var att ge Daniel Andersson och framförallt RÅP mer offensiva positioner vilket jag inte kan karakterisera som något annat än taskigt. Ingen av dem är tillräckligt bra vän med bollen för att klara av det. Jag tycker det kan var direkt plågsamt att tvingas se en så pass bra defensiv mittfältare som Daniel Andersson  tvingas utmana en mot en på ytterkanter. Det är, faktiskt, lite förnedrande, för en stor äldre fotbollsspelare som förtjänar något bättre, mer värdigt.

RÅP har inte heller de kvalitéer som krävs för att klara den rollen. Det ser klumpigt ut, han springer fel, är alltför långsam med fötterna och är så frustrerande omständligt när han alltid måste lägga över varje boll på vänsterfoten för att kunna passa den längre än fem meter.

Molins – Molins hyllas men han hade också väldigt stor felprocent mot en vänstersida i IFK som INTE var bra. Jag kan tänka mig att Gabriel Özkan kan ha jättekul just här om tio dagar. Molins försökte ofta gå in i banan och passa bollen men det är inte hans grej. Dessutom har han ingen vänsterfot, något han uppenbarligen delar med Jasmin Sudic.

För övrigt struntade Molins i hemjobbet så länge det fanns något att göra –fram till målet. Vincents lämnades gång på gång ensam och Sudic tog varje gång djup istället för som en rutinerad mittback då skulle gjort  – gått ut och gett understöd, samlat upp.

Jag vet inte varför så många MFF-supportrar hatar dansken. Han är en klok spelare som värderar mycket bra. Han får ha alldeles för mycket boll offensivt just för att MFF saknar en naturligt passningspelare och då gör han ibland misstag. Vilket supportrar uppenbarligen ser men inte ser allt det andra, bra, han gör. Han är inte snabb men med rätt omgivningen hade det inte varit ett problem.

Dessutom litar jag i just det här enskilda fallet på Roland Nilsson. Om det är något han kan så är det att värdera en högerbacks insatser.

Jiloan Hamad får en massa skit av ”supportrarna” men hur kan man klaga på en så pass ung spelare? När han är ur form, och alla unga spelare dippar då och då betänkligt, är det tränarens uppgift att inte ta ut honom. Jloan Hamad är en av landets mest lovande spelare, när han är i form.

Allra mest skit får Wilton. Han är alltför dyr, alltför dålig, alltför gammal, alltför mycket AIK-are e t c. Också den kritiken är totalt oförtjänt. Han kastas in med tio minuter kvar och avkrävs mirakel. Wilton är MFF:s bäste fotbollsspelare men Rolle misshandlar hans talang. Alla som tycker ha när usel borde kolla på ÖSK-matchen igen.  Det räcker som motivering.

Rolle gjorde som vanligt bytet Hamad mot Agon med 20-25 minuter kvar. Agon har gjort ett bra inhopp på hela säsongen och det var mot ÖIS då han fick hugga på topp, i boxen. I slutet av april.

Nu placerades han som vanligt på en ytterplats, den här gången till vänster och det är också taskigt mot en spelare som knappt har en vänsterfot till annat än stöd. Erik Lund hade inga problem för varje gång Agon fick bollen sprang han längs kanten och vände sedan upp innåt bakåt eftersom han inte kan slå till bollen med vänstran. Och där stod Lund och väntade.

Jag tycker det är besynnerligt att Rolle aldrig vågar ändra mönstret. Att han är så formationsmässigt rigid och hellre placerar spelare på helt tokiga platser än modifierar systemet en aning efter spelarna och matchsituationen. Så här i efterhand kan man konstatera att säsongens enda taktiska förändring stod Bengt Madsen för när han gick ut i pressen och krävde en återgång till 4-4-2.

Mot ett så pass lättläst och ineffektivt MFF såg IFK Göteborg fantastiskt försvarsstarka ut. Jag beundrar IFK för att de trots alla skador fortsätter ta poäng efter poäng. Men någon bra fotboll spelar de inte och deras vänsterkant är så pass svag att Stahre kommer utnyttja det övertaget maximalt.

Om allsvenskan skall avgöra på Gamla Ullevi så tror jag absolut inte IFK vinner den matchen.

Vad är då positivt ur MFF synpunkt?  Ja, Johan Dahlin ser bättre ut i luften. Mycket bättre. Jag tycker fortfarande det finns ett drag av försiktighet och avvaktan i hans spel men det är inget stor detalj och den kan slipas bort med rätt målvaktstränare.

Ricardinho är lite vild i sitt positionsspel ibland men han har kvalitéer som ingen annan ytterback i Sverige kommer i närheten av.

Daniel Larsson har mått väldigt bra av sina mål. Han spelar med ett helt annat självförtroende nu än före målfloden. Eddie Ofere? Ofere är Ofere. Det kommer ta dels en bra framspelare, dels ytterligare tre, fyra säsonger av stort tålamod innan han är en riktigt bra fotbollsspelare.

Det finns också en enormt stor outnyttjad potenstial nästa säsong med Wilton och Milan. Fast  det kommer förhoppningsvis en annan tränare få glädjas över.