Chockbesked från Svennis och revolutionens jordmån

Jag dristade mig att föreslå att en ny förbundskapten även skulle basa för tjejerna. Jag hävdade att det är ganska rimligt, rent tidmässigt eftersom det är ett säsongsjobb, upphöjt till heltid endast för att det är så pass mycket ”förbundsfotbollsmässig” prestige i det.

Och så går Svennis och ger mig rätt.

Den svensk som har i särklass mest erfarenhet av att vara förbundskapten, förutom Lars-Roland, menade att han skulle kunna klara av det på deltid 50 %. Resten av tiden skulle han vara sportchef för Notts Country. Nu sa hans arabiska arbetsgivare nej men experten trodde alltså att det skulle funka.

Tack Svennis!

Alla andra förbundskaptener ( inte enbart i fotboll) som går omkring undersysselsatta, alla dessa upptagna män, de kommer tycka att Svennis är en riktig Judas.

Tänk på delar av Sv. Fotbollförbundet, de livstidsanställda byråkraterna, typ Stefan Lundin, som åker omkring och pratar lite här och pratar lite där; de aldrig arbetsbelastade över anklarna.

Stefan lyfter fet lön (säkert delvis betald av SvFF:s huvudsponsor i ”indrivningsbranschen”, Svenska Spel) för att synas lite och hålla urusla presentationer medan svensk fotboll som helhet skulle kursa efter en vecka om alla de som arbetar ideellt plötsligt skulle kräva skälig ersättning (varför jag hänger ut just Stefan är enbart för att han hållit en av de sämsta presentationer jag någonsin hört).

De flesta i den Sv.Familjen Fotboll gör säkert ett fantastiskt jobb men ju högre upp i idrottshierarkin man kommer desto mindre är ofta arbetsbelastningen. Så som om de avlönades för arbetets ansvar, inte för tidsåtgången.

En del av dessa som sitter hel- och livstidsanställda och administrerar fotboll utgör, tycker jag, ett hån mot alla de som jobbar ideellt.

Detta skulle ju kunna vara avsparken på en revolution – i fall nu inte fotbollens gräsrötter själva redan satt heltidsanställda på lokal- och distriktsnivå och högljutt propagerade för byråkratins konstgräsplaner. En revolution skulle behöva komma från långt under gräsrötterna, nere i svensk fotbolls mylla…

En lite poetisk vändning där i slutet men det kunde inte hjälpas…