Frid och fröjd eller Ännu en milstolpe i omdömeshuliganismens presshistoria

Lika bra som SDS:s ingress är, lika pinsam är deras betygsättning på Kalmarmatchen i dagens tidning.

En journalist, även sportjournalister faktiskt, skall vara så pass pålästa och kritiskt tänkande att de inte i första hand lyssnar på andra utan skriver hur de uppfattar händelserna.

Men ifall nu lagkaptenen säger” De spelade som ett pojklag i försvaret”, ifall laget släpper in fem mål på (var det sju avslut på mål?), ifall t o m tränaren för en gångs skull nu hade någon mindre smickrande kommentar om försvarspelet efter 4-5 i Kalmar: antyder inte detta att något kanske inte var så bra,  att alla i försvaret inte gjorde godkända insatser?

Nej nej, inte i SDS. Där är alla lika godkända. Alla spelarna får det motsvarande betyg (2) utom Daniel Larsson och Ofere som får 3 och 4.

Varför gör då SDS så här, varför tar de än en gång chansen att påvisa sportredaktionens periodiska inkompetens vad gäller att analysera och bedöma vad som händer på en fotbollsplan?

Jag vet inte. Kanske för att ge skiter i läsarna, för att de vill maxa föraktet mot journalistik i allmänhet och sportjournalistik i synnerhet?

Eller så har vänskapen mellan redaktionen och de föreningar de är satta att kritisk bevaka nu blivit så intim att de helt enkelt har omedvetet anammat samma tankemönster.

MFF och MFF:s VD har ju gång på gång uttalat sin tillfredställelse med såväl årets resultat som tränarnas kompetens inför de två avslutande kontraktssäsongerna. Och SDS uttrycker samma gränslösa, blinda välvilja både vad gäller MFF, och även LdB Malmö: finns inget underkänt, inget att anmärka på, inget missnöje med insatserna. Här hos oss är allt frid och fröjd!