Sämsta Elvan- Mittfältare

Det kanske överraskar att Sämsta elvan spelar 4-2-4 med enbart två yttermittfältare mellan försvar och anfall?

Det beror på att:

a.    Sverige har så många dåliga forwards
b.    en allsvensk innermittfältare alltid kan gömma sig i en grymt defensiv roll; bakom att spela enkelt och ligga rätt. Det är därför det finns så många rullatorlirare i allsvenskan, spelare som borde ha pensionerats för länge sedan men hänger kvar tack vare seriens pinsamt låga passningstempo.

Dessutom är det kloka spelare som tänker rätt, äter rätt, har bra attityd och en hyfsad bollbehandling: Fredrik Söderström, Magnus Källander, Markus Johannesson, Magnus Kihlberg, Mattias Thylander m fl. Nästa år kanske även Henrik Rydström platsar i det här gänget som först avslöjas när de nån gång tvingas över mittlinjen med boll.

Det finns några dåliga spelare som sticker ut men det är nästan enbart yttermittfältare. Det finns ett par unga ”ÖIS-talanger” som platsar men jag kan inte fylla hela laget med rödblå spelare.

Carlos Gaete Moggia – den evige talangen blir 22 år (på onsdag) och har i Nödårs-Bajen nu gjort 30 allsvenska matcher. En kille som hade gjort det hyfsat i Superettan men då som innemittfältare med mycket boll. Som högeryttermittfältare saknar han fart, saknar defensivt tänkande, saknar en hel del attityd och framförallt saknar han fysik.

Theodor Bjarnason – ytterligare en 22-åring som IFK köpte in när de behövde förstärka vänstersidan. Theodor ska ge understöd till 17-årige Mikael Dyrestam och vänsterbackspositionen. Det är den främsta anledningen till att han spelar. Theodor verkar dock vilja vara en mer offensiv spelare. Han har svårt med de defensiva positionerna, han verkar inte helt bekväm med boll och det ser ofta ut som om han spelar i ett vakum – där ingen annan är eller vill vara. Theodor ligger så fel att de flesta nog tror att han en vilsekommen västlös uppvärmare.