Fler ”snackiseffekter”?

Eftersom jag är något betygsbesatt kan jag inte låta bedömningshaveristen Johanna Frändén sätta sina stolliga siffror helt okommenterat.

Johanna är säkert en utmärkt journalist och människa men det intrycket hennes texter ger, som Sportbladets på plats varande expert på FC Barcelona, är att förutom kunskaper i kastilianska saknar hon totalt förståelse för fotboll.

Inget fel i det så länge hon gör sitt bästa och får support från hemmaredaktionen.

Problemet är att hon får ingen support. Tvärtom. Hennes missvisande betyg ges ingen korrigering till verkligheten medan den relativa substansen i hennes texter  istället kommenteras, mycket insiktsfullt, av tidningens verklige expert på spansk fotboll.

Nu är det tredje matchen på tio dagar där hennes – av citat från Barcelonas sportpress – stinna texter (och Sportbladets ohämmade, kroniskt felstavande rubriksättare) måste ges en lugnande kommentar av Erik Niva. Han balanserar stolligheterna. Frågan är varför inte Niva också kan kolla betygen innan de publiceras?  Kanske är det ”snackiseffekten” som eftersträvas även här (se vidare texten om Mats Olsson)?

Nu kan man som Sportbladetköpare antingen föraktfullt häva ur sig ett ”kvällspressen” (eller något ännu grövre) och vända blad eller så kan man som  jag uttrycka sitt missnöje på ett annat och kanske något mer konstruktivt sätt.

Jag skriver!

Det blir inte ”CL-fiasko” för ”Barca” och Víctor Valdés ( alltså inte ”Victor Valdes”) var i matchen mot Kazan kanske lagets bäste spelare. Han räddade två frilägen, han klistrade några bra avslut, agerade med all den auktoritet och pondus som backlinjen vid några tillfällen saknade; Puyol och Piqué var ovanligt bleka.

För att han ensam och utlämnad i den sibiriska kylan räddade en poäng åt Blaugrana belönas Valdés av Johanna Frändén med sämsta betyget bland Barçaspelarna.

”Nuff sad”, som han säger i England.