Den vackraste bok jag fått fingrarna på

Roland Andersson var där. Och Roy med fru, Sjöberg och Tom Prahl, Claes Malmberg tror jag var där fast jag är inte säker. De stod längst bak, bakom utskänkningsbordet, alal de gamla spelarna. Cavalli satt framför, med ena benet lagt över det andra och när jag smög förbi så gick jag emot hans i luften varande fot. Som ett vändkors i MFF –historien.

Jag såg ingen från den nuvarande MFF-familjen. Inte de kommunikationsansvariga, inte Madsen, inte hans familj, inte Pelle Svensson. Fast inte tittade jag så noggrant. Det  var få unga människor där. Det lade jag märkte till. Alla verkade vi på något sätt ha dragits dit av nostalgi och identitet. Den romantiska identiteten. Här finns tröst, vi behöver det.

Prytz stod i en vacker brun långrock som en ranchägare i Vilda Västern. Där var några till som jag inte minns men det var i Malmö Bokhandel på Södra Förstadsgatan. Släppefest för ”Fotbollens höga visa” med bilder av Pierre Mens och texter av Björn Ranelid.

Man kan tycka vad man vill om Björn men:

1. Han har representerat MFF och har aldrig någonsin missat en enda chans att stoltsera med det.
2. Han skriver jävligt bra.

Bokens omslag är oerhört vackert. Kanske den vackraste bok om idrott jag någonsin sett –  som idrottsboksnörd har jag sett åtskilliga tusental.  Jag lyfter den med vördnad. Jag borde läsa den med vita handskar.

Återkommer när jag mött innehållet.