Om rödblå röra och att göra en omvänd Hammarby utan skruv

Officiellt hade båda HIF-lagen samma målsättning – att vara topp fyra i allsvenskan. Hammarby blev sist och Helsingborg åtta – sett till förutsättningar två ungefär lika stora fiaskon.

Medan stockholmarna hade en dålig spelartrupp och usel organisation som körde över tränaren hade Helsingborg verkligen spelarna för topp 4, ja ännu högre. Plus en bra tränare. Men båda hade sina frånvarande stjärnanfallare och inkompetenta ersättningsbrassar.

För mig framstår utnämningen av Conny Karlsson till både tränare och manager för Helsingborg som märklig. Han är en trevlig figur (en light-variant av Glennkonceptet) men en medioker fotbollstränare. Vid 56 års ålder har han inget godis i C/V-et. Inga toppklubbar, inga titlar, inga intressanta, moderna spelidéer som kan utveckla ett lag.

Han är ett riktigt gammaldags sosseparti; det som vinner kommunalvalet varannan gång. På samma vallöften. Ena gången är det högkonjunktur och då funkar det nästa gång är det lågkonjunktur och oppositionen tar över.

Karlsson har gjort ett mycket bra jobb med små elitklubbar som åker jojo mellan högsta och näst högsta serien. I både Sverige och Norge. Ingenstans har han fått fortsatt förtroende när målsättningarna höjts.

Landskrona Bois ville naturligtvis ha honom, och HIF kastade sig över honom med kort varsel för att inga av de andra namnen ville ta jobbet.

Hasse Eklund bor i Helsingborg och lär nu bli Bois-tränare. Karlsson bor i Munka Ljungby – var verkligen Ordförande Fredin så snål? Tänkte han inte bara spara in på löneanspråken utan också på bostadsbidraget?

Eller kanske kom plötsligt Fredin på att spelartruppen inte räcker till för övre halvan av serien. Kanske är Conny Karlsson en garant för att HIF inte åker ur allsvenskan. Med den målsättningen kan man kanske med lite flyt bli ett mittenlag – att göra en omvänd Hammarby?  Det känns långsökt men är enda den mest troliga förklaringen. För nån slags logik borde det väl ändå ligga i detta röriga rödblåa val.