Sju dramatiska helsidor om Tigers parkeringsplats

Sportbladet satte nog rekord i går, lördag. Eftersom jag, liksom Sb, gillar rekord kan jag inte låta bli att uppmärksamma det. Jag lär vara ensam om att göra det -– Sb lär inte skryta med att de ägnade sju helsidor förvandlade en parkeringsincident till snaskig kändisjournalistik.

Tiger Woods körde på grannens träd. I låg hastighet. På väg från hemmet. Det var nog inte för att han med hjälp av sin Cadillac SUV ville få bättre utsikt eller mer sol på den egna tomten.

Det finns några intressanta detaljer i den här storyn – han är en av världens bästa idrottsmän, gift med en svenska och känd som en genomgod och sund människa. Och nu satt han där blödande, mitt i natten, out of bound i en bil.

Det mest dramatiska är att fru Elin tagit en golfklubba från bakluckan och slagit sönder en ruta med. Det är i alla fall vad hon uppgett till polisen, säger en polis.

Tiger tas till sjukhus, kollas och skickas därefter hem, med smärre skärsår i ansiktet.

Åt detta ägnar Sb sju sidor. Åt en händelse som dessutom inträffat ungefär 36 timmar innan genomsnittsläsaren köpt tidningen vid lunch. En av de allra mest sportdramatiska dagarna på året då svensk tennis står inför sin andra mest spännande match sedan år 2000 och Zlatan ska spela El Clásico.

Hade man haft en uppslag bland de andra sensationstexterna i nyhetsdelen – med en hänvisning på sporten – då hade jag inte höjt på ögonbrynen. Men sju. På sporten.

Om något som över huvudtaget inte alls har med idrottat göra.

Han kanske hade bråkat med sin Elin, han kanske tappat cigarretten i knäet, fick fel på bilen, kramp i axeln eller vad golfare nu kan drabbas av? Det kan finans en fullt naturlig förklaring, folk som får panik handlar inte rationellt, varken när de kör eller ser en olycksplats med anhöriga. Det kan vara följden av ett äktenskapsbråk.

Vi vet inte. Per Bjurman i NYC skriver nyhetsmaterialet med polisciteten vet inte. Mats Wennerholm, på plats i Florida, har ingen aning. Lika lite som Lasse Anrell har i en lång krönika. Vem som skrivit den långa intetsägande intervjun med ”ex-grannen” framgår inte.

Jag höll på att skriva att det var synd om journalisterna som tvingades spekulera i det här men vänta, de gör ju just det. På fullt allvar. Spekulerar i parets Woods eventuella, personliga olycka.

Det blir inte bättre av att man kör en enorm dragarbild på ”grannarna” Helen Alfredsson och Kenta Nilsson relativa äktenskapliga lycka (grannar så till vida att de inte bor i närheten men de bor i ett område som inte är grannområde men än dock ligger ”alldeles intill” Tiger och Elins område).

Ett tomt och kalt rum förutom en krukväxt, en svart bardisk, nötskal utspridda och en öppen burköl i bildens förgrund. Plus en tom vas allra längst fram. Bilden, tagen av Jimmy Wixtröm,  ser väldigt arrangerad ut. Hon med handen på en laptop (orolig?), han med vänsterhanden rotande i nötskålen (lugn?).

Ledsagad av en jätterubrik över hela uppslaget: ‘Undrar hur det gått till’.

Burkölen, blomvasen, det kala rummet komplicerar dock bilden lite. De antyder inte direkt harmoni – kanske slår Helen Kentas bil med hockeyklubbor när de bråkar? Kanske var vasen laddad med Kentas chips?

Det här har inte med sport att göra överhuvudtaget. Det här är endast kinky skvallerjournalistik om en idrottsman. Om några år, ifall detta är början på privata problem som kommer återspegla sig i Woods scorekort – då blir händelsen mer relevant, som sportjournalistik. Men nu är det bara våldsamt överdrivet, snaskig kändisjournalistik och frossande i andra människor eventuella personliga problem.

Är detta framtidens sportjournalistik?

Är detta den prioritering och nyhetsvärdering som skall gälla i Sb i fortsättningen? Plocka bort allt om odds, poker, trav och resultatredovisning och det återstår denna lördag sex behändiga bilddominerade sportsidor, varav två ägnas åt El Clásico. i en 24-sidig närmast helt reklamfri bilaga.

Hur följde Sb då upp sin jättenyhet dagen efter? I fall t ex Tiger Woods skulle göra ett uttalande borde det rimligtvis bli egen bilaga. Istället valde  Aftonbladet att göra fyra intetsägande sidor. I nyhetsdelen.

Man vet fortfarande inte mer än vad polismannan säger i den korta nyhetstexten. Man kör ett uppslag på deras gemensamma liv och konstaterar sedan lite ironiskt i en rubrik ”Han lever upp till sitt namn”.

Jag tycker Sb borde belönas med något slags kalkonpris för det här. Plus ett hedersomnämnande åt Mats Wennerholm och Lasse Anrell.