Nou Campnostalgi
Jag har sett några El Clásico på Camp Nou, fast jag kallade det alltid Nou Camp. Vi var många som gjorde det på 90-talet, 1990-talet alltså.
Endast när Madrid kom på visit var det garanterat fullsatt. Och kanske på semifinaler i Europacupen.
Man kunde fortfarande låna kompisens mormors carnet, sätta tummen på bilden och gå gratis genom snurrorna.
Det fanns två pressbarer med fullständiga och fantastiska rättigheter. De serverade även tapas och lite småmat ifall man ville ha. Akutbaren uppe på pressläktaren strax under taket bestod bara av en man med liten bardisk. Det gick en, jo faktiskt, grön hiss mellan barerna, ja pressrummen alltså.
Där nere härskade två eller tre män i vita skjorter och svarta flugor i en bar med vita lädersidor. Minns speciellt en äldre gentleman som serverade mig makalösa drinkar.
Jag jobbade ju inte så ofta för dagstidningar då utan blev ackrediterad, gled omkring, kollade fotboll och blev god och glad och varm av lite söndagsalkohol. När sedan alla spelarna kom ut i baren, vägg i vägg med Barças omklädningsrum, efter matchen; då gick man omkring och lyssnade, småpratade med Michael Laudrup eller den unge, blyge Pep Guardiola innan man tog vespan hem till Horta.
Kul tid. Känns bra att ha varit där, gjort det.
En annan stor skillnad är turisterna. Man kunde stöta på dem, mest äldre engelska barnfamiljer, på ståplats under försäsongsmatcherna. Sällan på ligamatcher. Utländska journalister på vanliga ligamatcher var sällsynt. En regelbunden holländare bosatt utanför Madrid, ibland en engelsman, kanske en förrvirrad dansk nån gång. I övrigt bekymmrade sig inga utlänningar.
Läser nu att det var 5 000 svenskar på matchen i söndags. Låter otroligt, var verkligen TV 4 Sporten så många?
Oavsett hur många var det fler än på Nou Camps tid. Nu verkar man inte bara känna igen dem på att de inte kan sjunga hymnen utan även alla, i mitt tycke löjliga souvenirer, de köper. Går omkring och ser ut som Azulgranajulgranar.
Fast kul för dem, och för klubbens ekonomi.
För övrigt gick det lika bra att säga Nou Camp som Camp Nou innan det senare blev officiellt namn på stadion 2001. Och de betyder samma sak, Nya stadion. Detta eftersom F C Barcelona i tio år förvägrades rätten att sälja marken på sin gamla stadion, Les Corts, efter stadsdelen där både den gamla, och nya stadion ligger. De hade två stadion och höll på att gå i konkurs.
Nu säljer de roliga hattar med bjällror i och går med vinst.
About this entry
You’re currently reading “Nou Campnostalgi,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- november 30, 2009 / 21:46
- Kategori:
- Barça, Ekonomi, Latinspråkig fotboll, Sportjournalistik
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]