Vad fan ska det bli av svensk handboll?

(handbollsälskare och innebandy dito varnas härmed för starka satser. All läsning sker helt på egen risk.)

De flesta handbollspelare är väldigt duktiga innefotbollsspelare. De flesta duktiga fotbollsspelare vet knappt vad handboll är.

Detta är svensk handbolls stora dilemma.

För bara lite drygt tio år sedan var det fortfarande intressant för en svensk bolltalang att satsa på handboll. Elitserien var het, där fanns schyssta pengar, landslaget var bland de absolut bästa i världen och många svenskar blev miljonärer i Tyskland och Spanien.

Idag blir en talang scoutat när han är 12, kontrakterat när han är 15, ungdomsproffs på kontinenten när han är 16 och skriver vid 18 års ålder ett femårskontrakt som garanterar honom minst en miljon kronor om året. Om han nu väljer rätt sport innan han fyller 13…

Kvar finns några enstaka talanger som väljer handboll för att de tvingats växa upp i Ystad eller Lund, Redbergslid, Skövde eller Eskilstuna. Och de lämnar Sverige när de fyllt 20 år. Tillsammans med de 38- åriga, äregiriga tränarna.

Kvar i Elitserien finns talangfyllda tonåringar, halvtalangerna (de som aldrig utvecklas riktigt väl), de entusiastiska fortfarande proffsiga men lite trötta återvändarna i 34 plusåldern och ett gäng före detta assisterande tränare, illavarslande många med antydningar till kommande kulmage.

Det är därför lag som Malmö HK kan ligga i Elitseriens toppskikt. En bra tränare som kan motivera spelarna att göra det där lite extra som inte deras talang förmår. En bra laganda, tufft disciplinerat försvar och ja, vadå?

Mediokert skytte från nio meter, dåligt bolltempo, inga yttersexor överhuvudtaget, en stor bollsinneslös succébiff som mittsexa och målvakter vars enda egenskap var storleken. Jag kanske är lite väl hård nu men det är så de framstod när jag såg MHK mot Lindesberg i förra veckan. Jag blev lätt bedrövad.

Å andra sidan är det här en realitet för svensk elitlagidrott. Vi hade inte behövt vara efter Danmark i handboll, efter Schweiz i hockey eller Danmark igen i fotboll eller Finland i basket men är det.

Vi är dock världsledande i bandy och innebandy och andra idrotter utan tillstymmelse till internationell spridning. Och det kan vara det som lockar halvtalanger att inte ens välja handboll, inte ens andra eller tredje eller fjärde sporten för i innebandy kan de vinna VM och EM och känna sig som relativa idoler i Globen eller Malmö Arena en gång om året. Och det kanske räcker för de som av någon märklig anledning inte väljer ishockey eller fotboll.

Man skapar en fiktiv scen genom att utveckla en obskyr idrott till en folkrörelse. För det är var innebandy är idag, en ytterst medioker breddidrott med fryspizzans extra allt. En liten sydkoreansk personbil med skittufft utrustningspaket.

Och handbollen, av handbollen blir det som med isbandyn –  svettkultur med idrottsligt glesbygdsstöd.