Jonas och Pistons: djupanalysen

Efter 25 matcher är det dags för första djupanalysen av Pistons och Jonas.

Det är härligt att se att Piston går ut med mycket energi och spelar bra defense även på bortaplan. Åtminstone de flesta av spelarna.  Det är främst detta som skiljer lag med moral och de som bara spelar bra hemma. Pistons spelar som alltid bra, organiserad basket. Man släpper till få steals och gör väldigt få turnovers. I de kategorierna är man bland de allra bästa i NBA.

Skillnaderna mot tidigare års upplagor är att man har få offensiva vapen. Prince, en sold lagspelare och hyfsad skytt har varit borta hela säsongen. Rip Hamilton, en av ligans allra bäst halvdistansskyttar och med bra def. har precis gjort comeback och har fått smärre följdskador. Ben Gordon, sommarens stora nyförvärv, är skadad. Vad gäller engelsmannen så är han en lysande skytt, går gärna på korgen men han lägger inte energin i försvaret.  Liksom f ö Austin Daye fast i rookeins fall är det en klen kropp och omställningen från college som påverkar negativt. Rookie är Jonas bara på pappret. När de två f ö startade i förra veckan var det första gången sedan 1994 som Pistons startade med två rookies. Säger allt om omsättningen där (vilka det var? Se längst ner på texten för svaret)!

Alla de här tre stjärnorna är spelare på positionerna 2-3 och det är också där motståndarna gör sina poäng. Längdmässigt har Pistons inga problem men man blockar alltför få skott och gör relativt sätt väldigt få poäng ”in the paint”. De långa spelarna är m a o inga post-up players. Day, Jonas, Villanueava spelar längre från korgen och Maxiell räcker inte riktigt till. Ben Wallace har aldrig varit någon poänggörare. Ändå är man bra på offensiva rb- tredje bäst i ligan bland anant beroende på Jonas men också på att man ofta splar med tre och ibland fyra spelare över 207 cm. Däremot är man långsamma och bland de sämsta på att blocka- Ben är gammal nu. Om man leker med ett förmodat rb/blockade skott ”ratio” så är Pistons sämst i ligan. Och ass fortsätter vara ett problem även om det är bättre nu utan Ben Gordon. Men 17 ass per match är alltför lite.

Under de här förutsättningarna tycker jag kanske Coach Kuester borde låta Charlie Villanueva få mer speltid – inte enbart för han är med i mitt fantasylag… Visst, hans def. är inte lysande men utan varken postup-center lågt nere vid korgen eller stort hot långt utifrån blir det alltför lätt att försvara sig mot Pistons. Sedan är frågan om de friska spelarna kommer se till att Pistons kommer göra fler poäng? Jag tror inte det. Däremot kommer de göra lättare poäng. De som komemr tillbaka är också bra def-spelare ( Prince , Hamilton) men det betyder inte automatiskt att laget spelar bättre def.

Rodney Stuckey har de senaste matcherna spelat shootingguard och gjort det väldigt bra. Ska han gå tillbaka till etta när Hamilton kommer tillbaka?  I första matchen, som jag inte såg, fick jag intryck av att Rip spelade etta. Ska man göra det med Stuckey som tvåa och Gordon trea? Och Prince. Han kan inte spela fyra ifall inte Coach Kuester tänker radikalt ändra deras spelsätt. Och det tror jag inte han gör.

Under alla omständigheter kommer Jonas få mindre speltid  – men frågan är hur mycket. Hans def. är obetalbart, han är deras ende riktigt bra försvarare ute på golvet.  Men får Jonas 30 minuter även i fortsättningen kommer de som betalas tio gånger så mycket, som Prince Villanueva och Hamilton, inte bli så glada.

Det blir intressant att se hur Coach Kuester löser den här problematiken. Och när. För Prince ryggverkar inteså bra. Just nu sitter han på bänken på en stor kuddliknande tingest som gör  att han ser en halv meter längre ut än alla andra. Phil Jackson lär ha en liknande.

Jonas har adderat lite till sist spel i varje match. Han har nu kommit upp i en stabilitet som naturligtvis inte fanns i början. Han får fortfarande inte många fouls med sig men han foular inte lika mycket. Han rör sig bättre i anfallet och går mer ofta korgen istället för att stanna och skjuta treor. Han har också blivit mycket bättre på att ta position under offensiva korgen och cutta mot korgen – det är bara passningarna som fattas.

Han skjuter mycket bra FT numera. 10 av 12 sista fem matcherna och ca 75 % sammanlagt. De första tio låg han på 50 %.  Han har en hög skottprocent, 50 % nu men det beror på att han ransonerar långskotten och gör mycket poäng på snabba uppspel ( speciellt på hemmaplan eftersom på bortaplan spelar motståndarna med en annan disciplin) och närskott efter returer.  Han snittar näst flest returer bland rookisarna, 5.4 och har 1-2 assist per match. Inga blockar nästan vilket är klokt eftersom rookisar ofta får tveksamma fouls när de utmanar etablerade spelare i NBA.

Jonas framtid är ljus, så ljus att man nästan blir analysbländad.

Han är rankad som femte, sjätte rookie och kommer förmodligen vara kvar där, ifall inte Coach Kusester gör något radikalt. Kanske lite mindre speltid men Jonas får då också bättre skott och fler dunkar efter snabba uppspel när han får lira mot motståndar bänken.

Nästa steg är naturligtvis det offensiva spelet. När det kommer beror mycket på coachen. Men även med alle stjärnorna tillbaka så har de problemet  med att göra poäng under korgen. Ben kommer inte lösa det. I nuläget är det bara Jonas som har kropp och mentalitet och basketintelligens att fixa det men det är en lång, lång läroprocess. Å andra sidan har Jonas lärt sig allting hittills i expressfart så varför kan han inte bli en alternerande postup-player på två, tre månader?

Det mest fantastiska är att detta är en rookie draftad 39:a. NBA trodde inte på honom och jag, kan jag berätta, trodde inte heller på honom första året i Pistons. Jag skrev i DN att det var fantastiskt att han draftades men trodde Pistons ville han skulle stå på tillväxt i Italien ytterligare ett år. Men Jonas lär sig SÅ fort, det är den verkligt stora överraskningen och det innebär att han har no limits. Där är inga begränsningar för vad han talang och basketintelligens kan ta honom.

De två rookisarna för 15 år sedan: Lindsey Hunter och Allan Houston. Houston var en grym skytt som fick skadesproblem tidigt och Hunter en trepoängsspecialist som blev lite tung men fortfarande spelar.  Han var först med att sätta 11 treor i en och samma match. Fan om det inte var 11 av 11 till och med…