SDS-sporten: skämmig eller fisförnäm?

Sydsvenskans sportsidor är en outsinlig källa av intressanta frågor. Svar får man väl också några på vägen men tankar som varför, hur vem är de mest frekventa.

I går måndag hade man ett långt från en av Malmö Redhawks bortamatcher, den här gången mot Almtuna. Som vanligt när SDS inte skickar en egen journalist runt Sverige för att samla pratminus finns det ingen avsändare.

Ingen by-line, inget namn någonstans. SDS-sporten gör alltid så. Även med TT-material. Numera har man efter flera påpekanden från TT börjat med att sätta ut ”TT”. Men även om det är längre intervjuer eller Henriks Skölds långa, utmärkta fotbollstexter från fjärran land förblir de namnlösa.

Andra tidningar har inga problem med att sätta ut namn. SDS, åtminstone inte under Max Wimans ledning, vägrar konsekvent.

Jag tycker det är dålig journalistisk etik och allmänt dumt. En längre text, som dessutom påstår och värderar, ska självfallet ha en avsändare. Annars blir det som om det var tidningens egen text – som huvudledarens anonyma politiska tyckande.

SDS är helt enkelt alltför fina för att låta någon främmande kollega, i det här fallet förmodligen på UNT, få skylta med sitt namn. Man vill helt enkelt låtsas som att man var där fast man egentligen inte var det.

Eller är det Max Wiman själv som skriver referaten men på grund av bristande stilistisk kvalité inte vågar skylta med sitt eget namn?