Sitter och gråter i soffan

Med 176 cm är Nate Robinson är en av de minsta spelarna i NBA. Och en av de mest mobbade. Förra året höll han ett dåligt New York Knicks kvar på en hygglig nivå. I somras ville han till en annan klubb men ingen ville ha honom – han är alltför kort.  Och anses ha fel attityd.

Nate är verbal, intelligent och lite kaxig. Han har ett gigantiskt självförtroende och det passar inte alla coacher och ägare.

Den här säsongen har han mobbats av coachen Mike D´Antoni – Nate har inte fått en enda minut på en månad. 14 raka matcher har han fått sitta på bänken och titta. Han blev t o m bötfälld av NBA för att hans manager ( alltså inte han själv)  i en tidningsintervju påstod att Nate bett Knicks om att trada honom till en annan klubb. 25 000 dollar kostade det citatet.

När spelarna har mjukat upp en timme för match har Nate sprungit i de tomma trapporna, som substitut för att spela basket. Upp och ner upp och ner i 20 minuter.

Hans ersättare, Larry Hughes har varit dålig, urdålig. Efter att ha skjutit 3-22 de senaste matcherna och nu ställda inför östkustens kanske bästa lag på – Atlanta Hawks på bortaplan gav coachen med sig. Han bänkade Hughes och lät Nate göra ett inhopp, när Knicks låg under stort redan i första perioden.

Nate fick stanna på planen hela matchen och hela förlängningen. Knicks besegrade sensationellt Hawks 112-108 och Nate satte 18-24 skott, 41 poäng plus en massa anant statistikgodis. De sista 27 poängen, från att Knicks låg under 75-89 gjorde han antingen själv eller passade till.

För varje nytt skott och akrobatisk layup han satte, trots alla tvåmeterskillar som hoppade och trodde sig kunna blocka honom, blev stämningen allt mer lik ett frälsningsmöte i stor kyrka.  T o m hemmapubliken insåg att ett mirakel var på g. att det enbart fanns ett riktigt slut på den här matchen och det var att Nate fick vinna den.

Själv satt jag och hoppade och klappade i händerna i soffan och när alla lagkamrater kastade sig över honom i en gigantisk ormgrop efter slutsignalen kunde jag inte låta bli att gråta en skvätt.

Idrott när den är som vackrast!