Två konstiga nej som pekar på samma ja

Hur många elitklubbar kan ni räkna upp som byter assisterande i januari – den tid på säsongen då en assisterande tränare har som mest att göra?

Hur många kompisar sparkar ut sin vän i arbetslöshet vid en tidpunkt där han nästan garanterat inte kan få ett nytt jobb?

Naturligtvis var ”akutadjöet” till Hans Gren inte Rolle Nilssons beslut. Men det såg mindre dåligt ut ifall det var han som verkställde det.

Det andra märkliga, närmast oförklarliga händelsen är att MFF:s vd Pelle Svensson kommenetrar det faktum att ingen ny sportchef ännu inte är utsedd med orden ”Men vi är i slutdiskussion med flera stycken (citat från KvP) Man ”slutförhandlar” inte med flera kandidater samtidigt.

Man slutförhandlar med en åt gången. Vad Pelle Svensson egentligen menar är förmodligen att man har en huvudkandidat men att han ställer krav MFF inte ännu, fyra månader efter att Hasse Borg annonserade sin avgång, helt kan acceptera.

Och så har man ett alternativ.

Denna oerhörda senfärdighet blir dock först logisk ifall det inte är en sportchef man ”slutförhandlar” med utan en manager. Och alternativet är en sportchef. Man har kommit så långt i tillsättandet av en manager att man vågar sparka Gren. In får man en person som har det ledande ansvaret, både tränarens och sportchefens. Då behövs ingen assisterande tränare utan enbart en hjälpreda på träningarna.

Den enda stora olösta frågan är om Rolle Nilsson kan acceptera att inte få spela tvåmål?