Dåtidens MFF ( 4-2-1-3)

Ingen av 2000-talets spelare, utom Zlatan förstås, platsar. Närmast är Daniel Andersson – förhoppningsvis som mittback i C-laget, Ricardinho i C-laget. Ricardinho kan avancera. Bubblare är Jiloan Hamad som jag tror kan bli B-lagslirare i alla tiders MFF. Johan Dahlin borde om han fortsätter utvecklas kunna bli B-lagsspelare. Men han ligger fortfarande långt efter John Hansen som faktiskt inte spelade en enda allsvensk match för MFF. Men hans något ålderstigna talang var trots en viss brist på längd lika stor som Möllers.

Målvakt:  Janne Möller – en av landets två, tre bästa målvakter genom tiderna. Att Bernt Ljung och andra kunde tränga sig före i landslagssammanhang är en historisk oförrätt. ”Laban” Arnesson var i vissa fall en katastrof som förbundskapten.

Högerback: Staffan Tappar – ett lite överraskande val kanske men Staffan täckte ju ensam hela den korridoren ändå fr o m 1974 ( Roland och Magnus var blott statister). Och Staffan var en bra närkampsspelare – det glömmer man lätt medan andra fortfarande bär ärren. Dessutom var han en så pass intelligent spelare att han lätt kunnat spela högerback med briljans och auktoritet.

Mittback: Patrik Andersson – hans meriter är överväldigande. Sverige bäste en-mot-en-försvarare genom tiderna? Lite kort dock.

Mittback: Roy Andersson – följsam, resolut, fantastisk positionering. Härlig träff på liggande boll. Roy hade kunnat föra MFF till Europacupguld, och därigenom evig kult, om han inte blivit lurad och medicinskt misshandlad av en ortoped på  MAS som kallades ”världens främste knäspecialist” i dåtidens tidningar. Också lite kort.

Vänsterback: Ingemar Erlandsson  –  Gjorde jobbet, en för tiden fantastisk vänsterfot när vänsterfötter ansågs vara ett straff från Gud. Hade ett stort ansvar att täcka upp bakom gubbarna när offsidefällan klickade. Kort ( hans vänsterfot har ifrågasatts i kommentarer och kanske minns jag fel – han var kanske högerfotad eller tvåbent som man också  kan uttrycka det.

Mittfältare:–,Jonas Thern, Stefan Schwarz  –  två väldigt olika spelartyper som kompletterade varandra perfekt. Det gemensamma är det stora hjärtat, den fantastiska attityden. Det enda negativa är väl att Jonas spelade i Glasgow Rangers. Å andra sidan gick man mest omkring skadad, vilket verkligen hedrar honom. Korta.

Defensiv central forward: Bosse Larsson – tror han skulle bäst komma till sin rätt om han fick spela alldeles bakom en forwardstrio. På det viset skulle han komma mer med i spelet och Bosse behövde mycket boll. Inte speciellt lång.

Högerytter: Kjell Rosén – jag skulle behöva en riktig högerspringare, typ Messi eller CR7 men eftersom de missat MFF och det saknas bra högerforwards i MFF  (som jag har sett)  får det bli han som kunde spela på alla positioner, sas det (jag har sett honom styra MFF, han körde Cavalli). Han var långt före sin tid, begåvad och lagspelare under en tid då lagmoral var ett okänt begrepp.  Det sägs att han var bra på huvudet men han är långt ifrån MFF:s bäste huvudspelare. Vilket å andra sidan säger väldigt lite (se nedan)

Vandrande center: Zlatan Ibrahimovic, – motivering överflödig

Vänsterytter: Joakim Nilsson – (knappt före Ingvar Svahn). Jocke var grymt teknisk, slog häftiga skruvade vänsterinlägg och kunde faktiskt jobba lite bakåt i fall han verkligen var tvungen. Möjligtvis lite för glad i bollen men för att vara så glad i den och så asocial ( vänsterbreddare är ofta lite annorlunda) så var han hyfsat defensivt medveten.

Slutsats: Roland Andersson står nära. Krister Kristensson var en väldigt duktig fotbollspelare som kanske borde varit med istället för Roy. Bredvid Prytz (när han var som bäst i Atalanta) skulle jag kunna ha Tommy Larsson som innermittfältare i B-laget –han var riktigt, riktigt bra. Bra med boll, fantastisk speluppfattning. ”;Masse” och Lasse Larsson (före skadan) hade också tagit plats i B-laget.

Men jag saknar en typ av spelare – en nickspecialist. Staffan Tapper var lång nog och son till MFF:s bäste huvudspelare genom tiderna. Men Staffan syn var svag, han lärde sig aldrig nicka bra som ung och blev därför inte så bra som han kunnat bli. Krister var rätt bra i luften. Håkan Lindman inte oäven men alltför tung för att var ett riktigt hot. Zlatan är OK nu men var bedrövlig som ung, han ville inte nicka.  Så en väldigt bra huvudspelare –det är vad jag vill se innan jag  tar ut  ett nytt Tidernas MFF om exakt 100 år.

Ordförande : Eric Persson

Tränare : Roy Hodgson

Lagledare: Sven Nilsson