MFF inför säsongen 1: Laget/Backlinjen

Fyra backar är numera tyvärr nästan lika självklart som en målvakt i fotbollstaktiska uppställningar. Tyvärr. Jag skall i en kommande text förklara varför jag tror MFF hade kunnat spela 3-5-2  men att taktiskt-dispositionella (finns det ordet?) ommöbleringar är det absolut sista som tränare Rolle Nilsson vågar ägna sig åt i år.

En rak kvartett alltså. Ricardinho är som allsvenskan bäste ytterback självskriven. Om Elanga är frisk och klok är han en lika naturligt stand-in under de månader brassen vilar och rehabtränar. Lyckligtvis liknar de varandra i spelstil d v s vänsterfotade, väldigt offensiva och inte alltid på exakt rätt plats defensivt (däremot ALLTID offensivt).  Det är bra att de har samma brist eftersom det är lättare för medspelare att korrigera och ge understöd.

Ulrich Vinzents är den spelare som ( vid sidan om Wilton) fick mest skit förra året. Den i huvudsak onyanserade kritiken byggde mest på att han verkar gammal och seg och feg – i jämförelse med Ricardinho. Ulrich är ingen världsspelare man han har fått alldeles för mycket skit och för lite uppskattning anser jag

Det är sant att dansken inte längre är så snabb som han var men det kompenserar han med råge med ett utmärkt spelsinne. Med den centrala speluppbyggnadslinje MFF hade förra året och då egentligen INGEN var tillräckligt duktig passningspelare fick Ulrich ofta ta över ansvaret. Ibland ett alltför stort ansvar som då startade ett lika överdrivet gnäll på andra sidan sidlinjen.

Uppspel längs kanten kräver inte samma saker av backen som det kräver av en central mittfältares uppspel, jag menar alltså inte att Ulrich är en bättre passningsspelare än t ex Daniel Andersson – bara att uppspelen blev bättre när han skötte de.

I de lägen som ofta uppstod med backande motståndare och inte tillräckligt offensiva innermittfältare fick Ulrich ofta ha väldigt mycket boll. Men han är klok och värderar bra så det gick förhållandevis utmärkt. Trots att flera tränare på höstsäsongen lät en spelare nästan punktmarkera Ulrich så fort han kom över mittlinjen. Det är samtidigt ett tecken på en av de svagheter som jag anser Rolle förbisåg – bristen på bra bollspelare och kreativitet i backlinjen och på det centrala mittfältet.

Däremot är jag övertygad om att i fall det är något Rolle Nilsson kan så är det att bedöma högerbackar. Rolle hade dessutom säkert kunnat spela högerback i dagen Superettan så han jämför bara med sig själv och jämförelsen håller. Att David Durmaz fick spela någon match tror jag beror på Grens inflytande, åtminstone hoppas jag det var så.

Ytterligare ett skäl till att Ulrich är viktig är att han ger rutin och klokhet bredvid den MFF som är i mest behov av råden, Jasmin Sudic. Det hände ofta att dansken lämnades ensam med två, tre spelare när Molins inte tog hela jobbet, Daniel inte hann dit och Sudic värderade fel och drog sig innåt, bakåt istället för att ge understöd. Det är också därför jag har svårt att se en ung, ny högerback, som t ex Filip Stenström, där. Då krävs det korrigeringar i resten av laget.

Ifall vi förutsätter att dansken inte tappat speciellt mycket under vintern är han given som högerback. Jag kan dock tänka mig att i fall MFF spelar lite annorlunda och mer offensivt i år med bättre balans så kan högerbacksplatsen förlora i taktisk vikt och en mer löpstark, ung spelare få prova på rollen.

Om jag inte börjar med att skriva att Jasmin Sudic är mycket lovande får jag hatmail, typ. Han ÄR lovande men eftersom han är så älskad överdriver fansen hans betydelse och bagatelliserar hans brister.

Generellt har alla spelare formsvackor och djupast och bredast är de hos de unga spelarna. Oavsett om de heter Bojan eller Sudic. Att en offensiv spelare har svackor gör inte så mycket men som mittback kan varje misstag vara förödande. Sudic fick alltså alltför mycket speltid förra året. Dessutom tror jag Daniel Andersson är en mycket bättre partner till Sudic än den ibland märkligt värderande Gabriel var. Gabriel hade inte ett rent defensivt hjärta vilket tillhör standardutrustningen i släkten Andersson.

Sudic har bra attityd d v s han är orädd men inte kaxig. Han har bra taijming i tacklingarna men läser inte alltid spelet så som en mer erfaren mittback hade gjort.  Han är inte snabb, han är inte så bra i luften än som han kommer bli eftersom han är bra byggd. Han är helt enkelt inte tillräckligt hänsynslös i höjdduellerna. Det finns en hel del brister men också mycket talang. Vi får se hur långt den räcker.

Den första säsongen gjorde Markus Halsti massor av misstag. Delvis för att jag tror han saknar tillräckligt bra självförtroende. För flera delar av grundkonceptet finns där –  hyfsad med boll, intensiv, bra speluppfattning. Lika dålig som jag tycker Halsti varit, lika hoppfull är jag att hans upphöjelse till mittback i finsk vinterlandslaget kan få honom att ta, det nödvändiga, extra steget i karriären. I så fall är han en stark kandidat till mittback. Problemet är dock att man måste ha minst bra huvudspelare som mittback och den bäste av de tre kandidaterna är Sudic. Däremot vill jag slippa se Halsti som vänsterback igen. Det var lite smärtsamt. Då är han bättre som högerbacksreserv.

När Daniel Andersson har svackor är de fortfarande inte djupare än att man kan ta sig över dem i lågskor. Han är en av 00-talets absolut bästa svenska fotbollsspelare sett till vad han gett i förhållande till insatt kapital. Nu är det 2010 och hans kropp är varken lätt eller ung. Det kan betyda fler och mer långvariga skador. I övrigt är Daniel lagets viktigaste spelare.

I en annan text på bloggen har jag diskuterat varför Daniel inte är den idealiske kaptenen men i dagens MFF finns mig veterligen ingen konkurrens på den posten.

Förra året var en förlorad säsong för Daniel. Det berodde enbart på Rolle Nilssons taktiska oförmåga. Daniel är en defensiv spelare, bollsäker, utomordentlig på att värdera, utmärkt närkampsspelare och inte oäven passningsläggare i en omgivning där det finns plats och ytor. Men han är inte offensivt lagd. Kan inte utmana en-mot-en, får problem mot en hög, aggressiv press och saknar explosivitet. Att han ibland tvingades in i straffområdet som avslutare, ibland skulle dribbla som ytter – det som Rolles misstag gav upphov till –  var förnedrande för en spelare av Daniels rang och karaktär.

Hur man blir som mittback? Rimligtvis väldigt bra. Han visade för tre år sedan att han behärskar det. Svagheten är att huvudspelet blir viktigare i den här rollen och att han inte kan dra på sig lika många taktiska frisparkar som förr.

Niklas Hansson – jag förstår faktiskt inte varför MFF ska ha en fjärde genuin mittback som väl nu dessutom är lite för gammal för att enbart vara lovande. RÅP kan spela mittback om läget är hysteriskt akut, troligtvis också Miljan om och när han är disponibel. Jag föredrar det före en helt oerfaren, före detta lovande kille. I en tidig försäsongsmatch för två års sedan spelade Niklas och Daniel Theorin bredvid varandra. Jag fick mycket skit på MFF-listan för att jag ansåg Daniel betydligt bättre än Niklas. Det är med viss tillfredställelse jag kan konstatera att jag inte hade helt fel.