MFF inför säsongen: 1. Laget / Mittfältet

Det var här det brast förra året. Förra säsongens fiasko, dess byggfuskfundament fanns här, på mitten.

Det såg bra ut. I en match. Miljan Mutavdzic var offensiv mittfältare, kom i en egen andra och tredje våg mot Häcken och gjorde mål på just en löpning och en modig skarv, efter hörna ( det såg de också ut som hönsgård i centrallinjen i första halvlek men va fan).

Allvarligt talat – kan ni ens i fantasin föreställare er att Daniel Andersson eller Robert Åhman Persson göra den löpningen?

De lite långsamma, omständliga innermittfältarna med alltför stora passningsmariginaler i 4-2-3-1, med dem försvann förverkligandet av alla offensiva idéer 2009. MFF blev ett lag som spelade med sex utpräglat defensiva spelare och fyra offensiva. Klart man inte gör många mål då, oavsett hur duktiga de fyra är.

De två tvingades bli lite mer offensiva i 4-4-2, de var ju trots allt bar aen lagdel från hägringen där framme och vips gjorde MFF mål igen. Men det var alltså inte taktiken som var den egentliga skillnaden utan de defensiva positionerna och spelarnas defensiva grundtro. Jag skriver tro istället för tänk för det här är spelare som väldigt sällan gör mål, ser mål, vill mål.

I fall jag fick önska skulle MFF spela varken 4-4-2 eller 4-2-3-1 utan 3-5-2.

Jag som sett Celtic spela 3-5-2 under sin glansperiod i början av seklet vet att det finns en enorm offensivt kraft och stort underhållningsvärde i det. Dessutom är det få lag som spelar så idag så det hade varit en stor taktisk fördel. Det förutsätter dock yttermittfältare med klokhet, enorm löpstyrka och som både  kan dribbla och tackla. Guillermo Molins är en sådan spelare ( Dani Alves en annan – förstår ni vart jag vill komma…) och jag tror även Jiloan Hamad är det.  Sedan krävs det även lite speciella backtyp men det är mindre betydelsefullt. MFF hade kunnat göra det.

Men Rolle får hellre kulmage än satsar på ett nytt system. Så det blir garanterat fyra raka mittfältare i år.

Jag oroas av Miljans allvarliga knäskada. Ett korsband bör ta ”från operation till spel ” mellan 6-8 månader på den här nivån. Han är nu uppe i nio månader och har inte börjat spela än. Problemet är att han har en tidigare korsbandsskada i samma knä. Det är väldigt oroväckande. Många spelare har blivit fotbollsinvalider efter två tuffa knäskador i så unga år. Och korsband blir aldrig så bra som de var före operationen. Nån gång lika bra men vanligtvis tappar spelaren några procent i explosivitet och styrka – oavsett hur mycket man rehabtränar.

Annars känns Miljan både given och essentiell för MFF. Inte minst för att han är en av de ytterst få som kan nicka.

Han kommer troligtvis kompletteras med Rick Kruys som den mer passningsvillige innermittfältaren.  Jag tycker inte Rick är 100. Teknisk, lite småful, bra attityd men alltför liten och klen. Och han positiva egenskaper är inte tillräckligt bra för att kompensera de negativa – i rollen som kreatör i MFF.

Labinot Harbuzi är två klasser bättre.

Många fans älskar holländaren men jag är inte säker på att han är rätt man här. Å andra sidan, vem skulle det annars vara?

Molins har bra attityd, hyfsad teknik och springer mycket. Men han kan inte slå inlägg med vänsterfoten vilket blev patetiskt uppenbart då Rolle tvingade honom spela till vänster på mitten. Såg inte bra ut. Däremot är han fotbollsmässigt klok nog att klara av att spela lite överallt.  Han hade lite svackor, ung som han är. T o m i matcherna. Han kunde göra en utmärkt halvlek för att sedan var usel i andra. Eller tvärtom.  Potensial.

Ännu större potensial har Hamad.  Han kan bli en ny Fredrik Ljungberg eftersom han har alla instrumenten, fast han saknar kanske lite av farten. Han fick naturligtvis svackor men han är så klok att han kan maskera den hyfsat.

Hamad var en utmärkt överraskning och höll de av fansen så älskade vänsterfötterna Jimmy Durmaz och Jeffery Aubynn utanför laget och ibland truppen.

Jimmy är ett löfte men enbart tvåa, eller trea på sin position, Alltför liten och klen, alltför dålig lagspelare och ingen defensiv förståelse.

Likadant med den tio år äldre Jeffrey Aubynn. Han var Rolle profilvärvning första året. Hur Rolle tänkte där har jag aldrig fattat. Jeff hade gjort en halv bra säsong i Norge. Innan dess hade han gjort tio dåliga och för varje säsong tappat lite av sin magi –den som gjorde honom till kanske Sveriges mest lovande spelare i Bayern München för 15 år sedan.

Jeff har fortfarande ett bra tillslag på bollen. Kan slå utmärkta innåtskruvande frisparkar och inlägg, har bra teknik men fattas allt annat. Och han kan bara tänka framåt, med boll. Utan boll, ser han vilsen ut. Är vilsen.

Följaktligen gick han från att vara stjärna till avbytare och knappt det på ett halvår. Varför han fortfarande är kvar i MFF, som fjärdeval på vänsteryttermittfältarepositionen är en gåta – förmodligen vägrar han gå eller lånas ut p g a av fantastisk inkomst. Jag kan inte klandra Jeff för det. Däremot tränaren och styrelsen som härigenom gav ytterligare näring åt misstankarna att de är ganska inkompetenta vad gäller spelaranalyser.

Båda brukar ju tävla om att skulden för alla värvningar, misslyckade värvningar. Det gör däremot inte ex-närkingen Hasse Borg som rimligtvis stått bakom den bästa värvningen MFF gjort på länge – Jiloan Hamad från Örebro.

RÅP, var i tre klubbar som senior innan han kom till MFF som 20-åring  – jag undrar varför. Skrev en bloggtexthyllning till i somras, när kritiken mot honom stundtals blev alltför orättvis: ” Till försvar för R  Å P”. Han är fortfarande blott 22 år och har mycket att lära än. Men han har det viktigaste – attityden och ambitionen. RÅP närmaste framtid är på bänken; han kan spela hjälplig mittback, hyfsad defensiv mittfältare. Punkt.

Det vore kul ifall Muamet Asanovski och Ivo Pekalski kunde utvecklas och börjar kriga om en plats på bänken i år. Jag tror inte det.

Nu finns naturligtvis möjligheten att Rolle väljer att spela Daniel Larsson som vänsteryttermittfältare, inte helt fel när Hamad är ur form. Fast egentligen enbart mot bra motståndare. Mot ett lag som backar hem och krymper ytorna är Daniel Larsson som ytter en överflödig spelare som inte får en scen för sin enda, riktiga kvalité – snabbheten.

Det kan också tänkas att han spelar Wilton som central mittfältare ­– och därigenom flörta lite med 4-2-3-1 igen men han kommer aldrig medge det. Wilton defensiva tänkande är ungefär lika utvecklat som Jimmys eller Jeffs.

Jag kan tycka att försvaret är så pass starkt och MFF så mycket bollsäkrare än de allra flesta motståndare att man kan kosta på sig offensiva lyxen att spela med Wilton som offensiv mittfältare i 4- 4-2. I alla fall på hemmaplan och i alla fall mot en tredje av motståndarna på bortaplan.  Och han är en väldigt duktig passningsspelare när han vill.

Sammanfattningsvis har MFF ett ungt, lovande och spännande mittfält. Men Miljans hälsa är ett stort frågetecken och Rick är också ett på sitt sätt. I alla fall just nu, den 21 januari.