MFF inför säsongen 1: Laget/Anfallet

Först var allting bra. Sedan förstärktes lagdelen med en upphaussad och svindyr återvändare. Då blev det sämre. Patetiskt mycket sämre, t o m löpsedelsmycketsämre. Extrem måltorka under en hel sommar. Sedan blev det plötsligt fantastiskt i en månad och därefter nytt mörker och oantastade nätmaskor.

Bollens banor var ofta komplicerade att tyda. Tränare Rolle Nilsson hade visserligen alltid en bra förklaring till varför bollen gick in men aldrig någon förklaring till varför bollen vanligtvis valde att rulla på andra sidan stolpen.

Mer än otur alltså, och ödet, och fega, underlägsna men överpresterande motståndare.  Nej, Rolle sa aldrig fega men ju längre säsongen led desto större blev övertygelsen om att motståndarna faktiskt inte var överens med MFF och Rolle om hur många mål MFF skulle få göra.  Så man enades om en kompromisslösning – många avslut.

MFF vann överlägset Allsvenskan 2009 i avslut och fick mycket beröm av sympatiserande motståndartränare. Inte en enda presskonferens utan att farbrorn i träningsställ bredvid sa något om Rolles storhet som tränare. Rolle sög in alla orden och var stolt men man kunde ändå ibland ana en viss besvikelse i rösten. Som om avslut, framförallt bland sportjournalister, inte var en fullt ut accepterat som moraliskt likvärdigt med tre poäng.

Nu är det ny säsong och nya värderingar. Vi får se om Rolle och reglementet är mer synkroniserat det här året.

Inventering:

En ständigt lovande målperiodare med utgående kontrakt

En stjärna som söker sin roll och inte levererar

En ål som inte hittar rätt

En snabb fan utan målkänsla

En ung grabb

Första gången jag såg ”Eddie” Ofere var mot Djurgården borta för en massa år sedan. Jag blev oerhört imponerad. En stor, kraftig tonåring med hyfsad bollkänsla och vad som verkade vara självförtroende. Om två, tre år är han på kontinenten, skrev jag.

Sedan har det gått långsamt. Edward Ofere utvecklas men ungefär i en tredjedels av den fart man kan kräva. Han är fortfarande väldigt lovande och utvecklas men det kommer ta 5-6 år innan han når kontinenten i ett sammanhang att vara stolt över. D v s , det är fullt möjligt, och agentekonomiskt rimligt att det är dags att röra på sig och skylla på MFF som ansvarigt för att han inte gör fler mål.

Jag uppfattar det som att Oferes problem är hans brist på fotbollsintelligens. Han gör ständigt fel saker, ofta ett rätt följt av två fel. Han springer fel, när han verkligen springer.  Han blir ofta passiv och stillastående, speciellt inne i straffområdet.

Oferes passningsspel innebär att bollen ofta hamnar bakom en löpare spelare som tvingas stanna eller  sakta av. Han är dessutom en riktigt, riktigt dålig huvudspelare i förhållande till förutsättningarna. Han möter sällan med pannan utan verkar försöka skarva eller bara sätta fram huvudet. Nickarna saknar oftast precision och hårdhet.

Så vad gör man. Jo, man hoppas att alla bitarna av någon anledning faller på rätt plats under våren, att han gör 10 mål före VM-uppehållet och kan säljas dyrt den 1/7.

Wilton Figueiredo är MFF:s bäste fotbollsspelare. Det är inte alltid en garant för att lyckas.  Han fick oerhört mycket skit av supportrar och journalister men var inte värd hälften av det. Samtidigt var han inte bra men varför var han inte bra?

Jo, delvis för att omgivningen var otillräcklig. Ibland fick han spela med osynkade medanfallande, med ett icke existerande offensivt mittfält, med kedjekamrater som inte kunde träffa målet. Det var den främsta orsaken till att Wilton inte levererade, enligt mig.

Konsekvenserna blev att när han fick chansen så överarbetade han konstant tillfällena. Han dribblade alltför mycket, sköt för snabbt, sköt inte alls utan dribblade o s v.

Vanligtvis är Wilton inte enbart en bra målskytt, han har teknik och passningsskicklighet. Se bara på örebromatchen då han fick en fri roll bakom Daniel Larsson och serverade tre helt öppnande målgivande passningar.

Jag har sett Wilton så mycket i AIK att jag är övertygad om att han kommer göra succé i MFF. Om MFF nu vågar och vill d v s ifall Rolle Nilsson förstår att spela anfallsspel och inte den alibikonstruktion han visade upp under fjolåret ( återkommer det till det i en senare text).

Agon Mehmeti hade oturen att göra två mål på nästan ingen tid alls sommaren 2007. Mot Kalmar hemma var det väl. Det blev för mycket snack, för mycket hype och alltför lite fokus. Tror jag. Det är min enda förklaring till varför en så pass lovande spelare inte utvecklats mer de senaste två åren.

2009 var helt ”lost” för honom och det blev inte bättre för att Rolle ( eller Gren) kastade in honom som avbytare på högeryttermittfältspositionen ( långt ord där).  Det var förnedrande för en av landets få, genuina boxspelare.

Agon var explosivitet och bollbehandling för 15 mål om året ifall han får chansen. Och om taktiken är rätt och MFF dominerar stort så behövs inga snabba yttrar utan boxspelare som kan omsätta ”avslutsmöjligheter” i mål. Jag har stora förhoppningar på Agon i år.

Daniel Larsson visade under sju av säsongens åtta månader att han är i total avsaknad av målsinne. Fast i en månad sprutade han formligen in mål tillsammans med Ofere. Hur förklarar man det?

Daniel är snabb men hans målsinne är inte så utvecklat. De flesta vasluten var rakt på målvakten, varierade med att han sköt bollen upp på läktaren i försöken till snygga, precisa avslut.

Han är värdefull mot lag som inte backar och nästan överflödig med en liten planyta. Inne i boxen föredrar jag Agon alla minuter i matchen. I MFF är hans roll den offensiva ytterns.

Alexander Nilsson.  har jag sett honom alltför lite för att ha en uppfattning om honom. Hoppas få återkomma i ämnet.

Sammanfattning: MFF var fyra forwards av hög allsvensk klass. Förstår Rolle att utnyttja det eller blir det som vanligt, som det alltid varit i lagen han ”tränat”: få insläppta mål och få gjorda mål?