100 meter för män, kvinnor och ”övriga”?

Vad är genetiskt sett man och kvinna? Vad är en idrottande man eller kvinna och finns det en lösning för de kvinnor som är könsöverskridande, d v s har SYR –genen (den manliga genen) men ändå saknar manliga könsorgan och känner sig som kvinnor:  trans- och intersexuella.

Det finns inget bra svar.

Därom rådde samstämmighet vid gårdagens diskussion på Malmö Högskola. Arrangerat av Idrottsvetenskapliga Inst. och SDS. Alla var överens med alla utom just om vad idrottsrörelsen kan  göra för att sprida information.

RF:s representant hävdade att man gjorde mycket och gav ut böcker och broschyrer men SDS:s undersökning gav svart på vitt: 600 enkäter skickades ut till skånska idrottsklubbar. De fick 70 svar och ingen hade i princip stött på problematiken.

Det är m a o ingen stor fråga i Idrottssverige men det finns människor som varken är ”riktiga” män eller ”riktiga” kvinnor. Naturligtvis ska de få tävlingsidrotta  – frågan är bara mot vilka? Och kanske handlar det i än högre grad om människor som vill ta sig ur sitt genetiska , och sociala, handikapp.  De vill bli sedda och accepterade.

Problematiken sattes på sin spets under friidrotts-VM i Berlin i augusti och kommer fortsätta leva och irritera de ansvariga.

Medicinaren talade om könsroll, d v s vill personen var kvinna ska hon eller han anses vara kvinna.

Fast idrotten har sina egna regler för att uppnå rättvisa omständigheter, ibland fullkomligt absurda. Det tog decennier av inomhusspel innan hockeyn slopade sidbytet mitt i tredje perioden. I fotboll är de ofta avgörande nio meterna i frisparksavstånd inte så viktiga men den fullkomligt oviktiga detaljen avspark på mittcirkeln regleras med en fast tydligt, fullkomligt absurd linje.

Den formella rättvisan i idrott har alltid viktigare än den verkliga och i den här frågan finns inget formellt. Bara ”jobbig” genetisk verklighet.

En syntes av det här borde vara att fler idrotter tillåter kvinnor och män tävla mot varandra. Allt skytte borde vara en tävling. Liksom i bowling där precis en kvinna vunnit en stor, prestigefull turnering. Det finns säkert fler lämpade sporter men friidrott är ingen av dem.

Det pratades lite om friidrottshistorien och det tredje könet och kanske pratade man (missade början p g a felinfo) om den polska man som vann dubbla OS-guld i LA 1932 och sedan gifte sig med en man. Alla trodde hon var kvinna till honom i 80-årsåldern råkade taijmat ett bankbesök i USA fel och blev skjuten av rånare. Stella Walsh hade manliga könsorgan.

Jag tror inte heller man nämnde att den direkta orsaken att 800 meter försvann från OS-programmet efter Amsterdam 1928 var att den japanska segrarinnan sprang mycket i Europa efter segern och avled två år senare. Det ansågs allmänt att det var kombinationen kvinna och långdistans som tog henens liv.

Idén att börja könstesta folk väcktes efter att två fransmän tagit hem sprintertitlarna i Friidrotts-EM i Oslo 1946 och ganska snabbt blivit fråntagna medaljerna. Det fanns också en mycket duktig ryska i längdhopp som ansåg vara man i början av 50-talet och som tog besiktningsförespråkarna ytterligare ett steg.

Och så naturligtvis de ryska systrarna Press. De är själva symbolen för var som är manligt och kvinnligt i friidrott. De taijmade sina karriärsslut precis med införandet av könstester. Linda Hedmark, som hoppade höjd vid EM i Belgrad 1963, har berättat för mig att hon duschat med systrarna och att de, åtminstone visuellt sett, var kvinnor.

För den som vill läsa mer om könsöverskridande idrott har SDS publicerat fyra, fem helsidor om det här i veckan.