MFF inför säsongen 7/ Målvaktsträning

MFF tränade före oss i Kombihallen i går och de drog över tiden. Så jag fick tillfälle att se målvaktstränaren Fedel i aktion. Jag är inte imponerad av Fedels c/v som målvaktstränare. Under hans många år har inga målvakter blivit bättre i MFF – snarare tvärtom. Det är bara att räkna upp hela raddan och ingen var bättre när han lämnade MFF. Snarare sämre.

För en jämförelse kan man ta Trelleborg och Helsingborg: Janne Eriksson och Sven Andersson. Där är det nästan tvärtom – alla målvakter de tränat har blivit bättre, mycket bättre.

Det finns ett glädjande undantag i MFF  – Johan Dahlin. Efter U21-EM och några dåliga allsvenska matcher blev han plötsligt bättre på en specifik sak: medvetandet om att det är han som har total makt över utrymmet två meter och upp. Han är härskaren över detta område.

Fedel måste rimligtvis varit delaktig i detta. Speciellt som Fedel själv aldrig fick tillfälle att njuta av makten. Men hans handikapp som målvakt håller kanske på att bli Dahlin styrka?

Så har Fedel lyckats? Omöjligt att säga, en målvakt kan gå från världsmålvakt till b-laget på en månad. Se senast på Jerzy Dudek – bäst i världen 2005 och säsongen efter en spottkopp, nästan reducerad till bollpojke.

Igår tränade de reaktionsräddningar, d v s avslut där du inte kan läsa mönstret förrän avslutet kommer. Det gjorde de genom den traditionella övningen att Dahlin stod på mållinjen med ryggen mot planen och Fedel sköt på halvvolley sju, meter ut.

Lite hårdare men framförallt nära kroppen och i brösthöjd. Så att målvakten SKA hinna greppa bollen.  Det såg OK ut  ( även om jag tyckte Fedel sköt alltför nära bröstet och händerna). Efter en stund började Fedel dock instruera Dahlin att han skulle dra in bollen till bröstet. Sånt som betonades på den tiden då utespelarna fick sparka på bollen, alltså för hundra år sedan då målvakten dessutom hade hala yllevantar och bollarna dröp av lera.

Problemet är att på närskott finns det ingen tid att göra den rörelsen och på långskott är det numera mindre viktigt var du har armarna och helt avgörande var du har fötterna och överkroppen. Målvakter borde med de fladdriga bollar som nu finns lära lite av hockeymålvakter d v s  den bästa räddningen är den du gör mitt i bröstet –  då har du haft perfekt position. För att en fotbollsmålvakt ska kunna rädda fladdriga bollar krävs det alltså i första hand en bättre position med fötterna:  flinkare fötter, bättre balans så att man alltid kan ha bröstet bakom bollen.

När du fångar bollen vid närskott ska du inte skydda den genom att dra in den till bröstet utan omedelbart ta dig och den framåt för att sätta igång en snabb omställning. Lär av t ex basket där returtagaren för ett snabbt första pass ska undvika de gamla rörelserna med armbågar och frigörelse. Båda händerna på bollen och så blixtsnabbt i väg med den innan någon mostståndare hinner screena dig och  fördröja dina förberedelser för utkastet/utsparken.

Vid två tillfällen missade Fedel skottet lite och det blev låga bollar. Som Dahlin försökte kasta sig på men naturligtvis inte hann ner på.  Nu bad Fedel om ursäkt men egentligen borde väl övningen varieras med just sådana bollar. Så att Dahlin lär sig att intuitivt bestämma när han ska slänga sig och när han ska göra fotparader. Men fotparader kräver en mer aggressiv målvaktstil, att du hela tiden försöker minska avståndet mellan dig och skytten. Dahlin är inte den typen, verkar det som.

Det var några väldigt personliga reflektioner. Kanske har jag alldeles fel.  Fedel har trots allt arbetat som målvakt i 40 år medan jag är en nybörjare som går på känsla och intuition. Men det känns faktiskt som jag har ganska rätt…    … och jag är ju landslagsmålvakt ( om än i huvudsak teoretisk) vilket Fedel aldrig var, varken teoretiskt eller praktiskt :-).

PS Fedel har minst två landskamper, visserligen endast vänskapsmatcher men i alla fall. Han har stått på plan när nationalsången spelats ( tack till Roger).