MFF inför säsongen: del 11/ Mittfältstraumat

Nu skall jag bevisa varför MFF är dömda till samma plats i det allsvenska helvetets mittenkrets som förra året ifall Roland Nilsson inte tänker om.

Frågan är om han kan det.  Förra säsongen spelade MFF 30 seriematcher utan att han kom på vad det var för fel. Undantaget en lycklig tillfällighet vid senaste träningsmatchen finns inget som tyder på att han ännu förstått än.

Att spela med två defensiva mittfältare framför en defensiv fyrbackslinje resulterade naturligtvis i stort bollinnehav, många avslut från plus 20 meter och, sett till lagets talang, förfärande få mål.

Att RÅP och Daniel Andersson var spelarna som skulle storma in i straffområdet och göra mål var en närmast fotbollstekniskt pervers tanke. Ingen av dem skulle någonsin kunna göra mer än tio mål i en serie – oavsett antalet omgångar. Det visar sig också när man tänker på några av de grövre målmissarna MFF gjorde sig skyldiga till. Ok, Daniel Larsson hade också många riktigt, usla avslut i bra lägen.

RÅP och DA tvingades en hel säsong ta sig an uppgifter de inte klarade av eftersom de inte är den sortens spelare. De trivs helt enkelt endast i ett straffområde och det är deras eget. De är långsamma, har medioker teknik och har noll komma noll procent av det som gör en målskytt: explosivitet, djärvhet och själviskhet.

Jag kan t o m bevisa det matematiskt, tror jag. I de matcher där MFF fick ett tidigt ledningsmål och motståndarna tvingades försöka föra matcherna på MFF:s planhalva gjorde också MFF flera och ibland många mål; typ Elfsborg hemma, Örebro borta, DIF borta, ÖIS hemma, AIK borta, m f l. Accentuerat nu senast mot Bröndby.

I annat fall backade motståndarna hem, lät MFF var ineffektiva och skjuta långskott för att sedan kontra in ett mål och ta minst en poäng, för det mesta tre. Jag har enbart kollat mot minnet men jag tror det stämmer.

Jag kan personligen tycka det är lite patetiskt med en tränare som på presskonferens efter presskonferens framhåller det positiva med att ha många avslut på mål. Är laget bättre för att de har många avslut?  Säger det någonting om matchen ö h t?  Det är lika genant som en hockeytränare skulle försöka förklara bort förlusterna med att de vann skottstatistiken.

Den lärdom Roland Nilsson uppenbarligen inte dragit är att ett lag med så mycket talang ska i fall de för matchen också anfalla med fler spelare än fyra och fler spelare som är bekväma med bollen på offensiv planhalva.

RÅP är aldrig det. Rick Kruys är inte tillräckligt bra och dessutom märkligt oschysst och dum i sitt närkampsspel. Det är dock dessa två Roland verkar lita på. Miljan har långt, långt kvar till matchform. Faktum är att eftersom hans rehab har tagit rekordlång tid, och han dessutom haft en allvarlig skada i samma knä tidigare, undrar jag om han någonsin når samma klass han utan tvekan haft tidigare.

Med Ulrich och en annan vänsterback än Ricardinho har MFF dessutom inte några tillräckligt offensiva ytterbackar. Det kan inledningsvis m a o bli ännu värre än förra året.

En lösning vore att låta Wilton få en fri roll på mittfältet – hans agerande mot Bröndby var med bollen, fullkomligt lysande och i en klass för sig på planen. Men Roland Nilsson gjorde det bizarra draget att låta Wilton agerande defensiv mittfältare som blev trött av att springa och jaga boll framför egenbacklinje  – medan RÅP älgade omkring 30 meter längre upp i banan och väckte muntration bland motståndarfansen. Wilton är en av allsvenskan sämsta defensiva mittfältare – hur mycket han än vill och försöker. Han är lika dålig där utan boll, som RÅP och DA var med boll i andra ändan av planen.

Det är sådana här saker som får mig att allvarligt ifrågasätta Roland Nilssons kvalité och omdöme som fotbollstränare.  Det är sådana här saker som avgöra om MFF 2010 är ett mittenlag (vilket är ren katastrof) eller en guldkandidat (vilket laget absolut har talang för att bli).