Offensiva ytterbackar och offensiva yttrar som backar (plus eftertext)

Siffror är ointressanta, bokstäverna förrädiska. Tränare får säga vad de vill men ska man upp och sätta press på motståndarna måste hela laget upp. Upp och långt in på motståndarnas planhalva.

Man kan inte som MFF förra säsongen spela med en rak ganska timid fyrbackslinje och två defensiva mittfältare ifall man vill hålla kvar och pressa motståndarna in i straffområdet. Då räcker det inte med fyra offensiva spelare.

Det är bl a därför man har offensiva ytterbackar. Men de kan bara vara offensiva en åt gången och då menar jag inte med bollen i närheten utan just löpningarna. Man överbelastar ena sidan, i det här fallet högersidan genom Ulrichs intensiva deltagande i uppspelen och så ska Ricardinho komma på andra sidan. Har Rolle tänkt. I en strikt, närmast rigid 4-4-2.

Rolle var så mån om detta att han förlät Elangas alla synder och satsade på honom som stand-in för brassen. Men Elangas positionsspel har bara blivit sämre, han tar tappat i explosivitet och med tanke på den sämre fysiken även blivit fegare med boll och offensiva löpningar. Rolle trodde han fick en offensiv ytterback och han är med rätta besviken.

Fast  jag kan tänka mig att Elanga kan få spela hemmamatcher där MFF kommer ha väldigt stort bollinnehav. Då behövs inte en extrem och marginaliserad försvarare som Halsti.

Om vi blickar framåt – mot den skördetid som ska komma med Ricardinhos comeback i juli. Då  ska, om Rolle vill utnyttja materialet maximalt, MFF spela med laget så högt att Ricardinho är mer lik en vänsterytter i 3-5-2 än en målberusad vänsterback.  Då behövs det tre hemma som säkrar samtidigt som MFF öser in mål med ett offensivt mittfält bestående av Molins, Miljan, Wilton, Hamad och Ricardinho. Fast av hänsyn till storsvensk fotbollstradition kallar man det alltid 4-4-2. Och Ricardinho kan springa hem  till egen planhalva om och när så erfodras för att legitimera sifferkombinationen.

Det hänger på balansen. Så i den här texten som egentligen handlar om Ulrich, högerbacken, måste han definieras av vänsterbacken – eller snarare det överflödiga av en.

Den kvarvarande ”ytterbacken” Ulrich får alltså inte bli offensiv och ränna runt  uppe vid motståndarnas hörnflagga. Han har ju inte ens där att göra med tanke på den relativa långsamheten. Trots kraven från oförstående supportrar.

Däremot är Ulrich fundamental i MFF:s speluppbyggnad just för att han är så bekväm med bollen, värderar rätt, är en duktig och ansvarsfylld passningsspelare.  Det är han redan nu och med bättre planer och bättre medspelare får kanske alla som tvivlar på danskens funktionalitet också upp ögonen för hans storhet och betydelse i juli.

Eftertext: Jag skulle också vilja se Daniel Andersson avlasta Ulrich och ha mer boll i uppbyggnadsfasen, inte bara rensa undan som mot Gais. Däremot ska Jasmin Sudic ha så lite bollkontakt som möjligt. Men något sådant som en spelade mittback kommer nog gamle högerbacken Rolle Nilsson aldrig acceptera – detta, och det övervägande defensiva tänkandet, kommer tyvärr begränsa hans framgångar dramatiskt. Tror jag.  Hoppas jag får tokfel.