Mats Wennerholm och konsekvenserna av ett kontaktnät som inte levererar

Mats Wennerholm är en av den svenska sportjournalistikens främsta megafoner. Kanske t o m den allra bästa även om konkurrensen är stentuff. En megafon är den som för andars tankar och tal vidare. Wennerholm, som varande friidrotts- och hockeyexpert på Sportbladet har ett väldigt stort kontaktnät. Han är också en av de få sportjournalister som reser runt på friidrottarnas försörjningsgalor.

Wennerholm frågar, pratar, snackar. Hans kontakter, det är idrottare, ledare, managers och agenter, planterar nyheter och åsikter som de vill ha spridning på. Ibland är det bra nyheter, ofta är det partssinlägg i en debatt. Wennerholm tar argumenten och för dem vidare i sina krönikor som sina egna tankar och funderingar. Ibland är det bra, ibland inte men det är alltid en form av journalistik ohederlighet, tycker jag.

Eftersom Wennerholm är anställd på Sveriges största kvällstidning måste han hitta säljande saker varje dag. Även de dagar kontaktnätet inte levererar. Då tvingas Wennerholm försöker tänka självständigt och formulera egna idéer.

Han gjorde det för två, tre år sedan då han alldeles innan NHL-säsongen tippade de olika lagens slutplacering i serien. Det lag som hockeyexperten Wennerholm tippade sist, AV ALLA LAG, vann Stanley Cup framåt våren. Det är ungefär som om Wennerholm nu gått ut och tippat Åtvidaberg som allsvenska guldmedaljörer i fotboll till hösten.

Nu har Wennerholm än en gång försökt tänka fritt och utan självständigt.

Så här skriver han i Sportbladet apropå AIK-supportrarna som stormade Rögles spelarbås och skulle slåss:

”/…/ Stäng av spelarna, säger jag. /…/ att välbetalda hockeyspelare väljer att håna en betalande publik är att gå över gränsen. Det är kulmen av osportsligt uppträdande.

Det finns naturligtvis inget försvar för att motståndarfansen stormar ett spelarbås, men samtidigt finns ett stort ansvar hos spelarna själva.

Varför provocera i onödan?

De är att be om trubbel och hockeyspelarna där på isen lever efter en helt annan regelbok och ett helt annat ansvar än publiken på läktarna gör.”

Att Wennerholm tycker att ett avgörande bortamål i kvalserien ska föranleda spelarna att jubla på sovjetiskt 1950-talsmanér är intressant. Också det faktum att han uppenbarligen inte kan tänka sig något mer ”osportsligt” än just att svara på tilltal. Jag vet inte vad Wennerholm lägger in i begreppet ”osportsligt” men det är definitivt inte samma saker som jag anser vara osportsligt.  Jag behöver inte tänka så länge för att hitta saker jag tycker är mer osportsliga.

Slutligen detta om spelarnas ansvar. Lagspelare i de stora arenaidrotterna kan få höra de mest fruktansvärda saker. Under hela matchen. Det förutsetts att de bara ska låtsas som ingenting och sväljer alla grova förolämpningar. Varför det?

Med vilken rätt ska människor kunna förnedra och såra andra bara för att de står i skydd av andra på en läktare?  Varför tycker Wennerholm att man ska acceptera rasism, könsrelaterade förolämpningar, förakt, fobier och rent skärt hat på läktarna när vi lyckligtvis inte gör det i samhället i övrigt?

När de ansvariga för de stora arenaidrotterna ( ledare, förbund, men även poliser och politiker) nu tillsammans med bl a en del journalister som Wennerholm lyckats skapa denna frizon – är det något som skapar ett bättre samhälle? Är det ett sånt samhälle vi vill ha? Är inte detta istället ett av problemen i samhället och som sådant borde bekämpas, inte hyllas av sensationslystna, supporterslickande journalister?

Jag hade gärna länkat till Johan Cronemans utmärkta  TV-sportkrönika i dagens DN men den ligger tyvärr inte på nätet än.