Att vara eller att inte vara Häcken 2

Kom över publiksiffrorna för Häcken. De är avslöjande.  2400 åskådare i Borås, varav hälften lär ha varit djurgårdare och den andra hälften boråsare med gulsvart, allsvensk abstinens.

Sedan besegrade Häcken Blåvitt på Gamla Ullevi varefter det var hemmapremiär på Rambergsvallen och laget ledde allsvenskan. Det kom 1 700 personer (varav ca tolv stycken var TFF-are) och såg Häcken vinna 4-2 efter rolig, målstinn, teknisk fotboll mot ett förvirrat Trelleborg.

Varför ska Göteborg bygga en ny arena när ingen bryr sig? Vad ska Häcken göra för att folk ska tycka om dem – vinna CL, besegra Blåvitt med fem mål istället för endast ett litet simpelt, döpa om sig till Gothia?

Häcken är den absoluta baksidan av svensk fotbollsromantik!

Jag kan tycka att vissa lag klubbar har mindre existensberättigande än andra. Om klubbens framgångar bygger på fiktiva värden som storsponsor, externa inkomster, snabbklättring i seriesystemet, bonuspoäng från SvFF, skattefiffel e t c – då är den klubben mindre värd i mina ögon. Precis som om den spelar tråkig fotboll, inte har supportrar eller publik, saknar individuella stjärnor och enbart satsar på ett stark, fysikt kollektiv. Det finns t o m rent estetiska skäl till att ogilla en klubb – som fula tröjor, smaklösa färgkombinationer, ogenomtänkt grafisk design e t c.

Det finns många olika parametrar och räknar man samman dem så är Häcken en av de svenska klubbar som jag aldrig skulle sakna och som jag gärna ser försvinner ner i divisionsträsket. Detta oavsett att de har en sympatisk tränare, några tekniska spelare och att det säkert finns flera ytterst sympatiska personer som brinner för Häcken.

Man skriver inte så här, egentligen. Fotboll är ju en så fin gemenskap och alla utanför laget är lika värda men det hindrar mig inte från att önska att svensk fotboll på något sätt skall vända Häcken ryggen.