Rolle och rädslan för anfall

Uppspelen

MFF har två bra passningsspelare i backlinjen. Är det någon av de två som sköter uppspelen? Nej. Trots att HBK inte ens försöker styra uppspelen genom att t ex markera bort DA och Ulrich. Det enda de gör taktiskt är att Kujovic ligger nära Wilton.

Istället blir det Sudicpassningar, 40 meter ut i ingenmansland eller genom Halsti som helst placerar sina 20 meters passningar så att medspelarna kan ta den dem på huvudet.

Ingen av ytterbackarna ger sig iväg, det är sterotyp, dålig, uselt tempo och framförallt fruktansvärt lättläst. HBK får stå och försvara nio mot fem och Halsti slår åter iväg bollen på måfå.

Roland Nilsson står upp hela halvleken. Varför? Kanske för att se aktiv ut men det händer absolut ingenting coachmässigt. Ingen Plan B, inga initiativ från bänken.

Halmstad har haft matchens två bästa målchanser.

När jag skriver detta, i 42:e minuten, gör faktiskt Daniel Andersson en lätt dribbling och avancerar med bollen över mittlinjen. WOW!

About this entry

You’re currently reading “Rolle och rädslan för anfall,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
april 6, 2010 / 18:47
Kategori:
Fotbollssystem, MFF, Tränare/Managers/Coacher
Etiketter: