Utfoulad spelare fick spela i NBA/ensam om scoopet men också ensam journalist på internet

Han är NBA:s segerrikaste coach, och en stor idiot. Don Nelson coach för Golden State Warriors har haft problem med skadade spelar hela säsongen. Och de som varit friska har han antingen tradat bort som Stephan Jackson eller konstant mobbat som Andris Biedrins  (Andres slutade säsongen i terapi och med rekordet för NBA:s sämste straffkastskytt genom tiderna med 16 procent).

I natt, i sista omgången, foulade Devan George ut med 4,5 minut kvar. Och ”Nellie” tyckte inte han hade fler spelare att sätta in.  Han hade fler som var omklädda men de var skadade. Men omklädda. Så i tur och ordning fick Hunter, Turiaf och Morrow gå in på planen och foula innan domarna tillät Devan George att komma tillbaka. Och efter det räknades varje foul på den tvåfaldige NBA-vinnaren som en teknisk.

Problemet var att Nelson spelade upp en show med stora gester och krävde att George skulle få spela med en gång. Och matchen fördröjdes tio minuter för att domarna insisterade på att följa reglerna, trots at NBA:s segerrikaste coach krävde motsatsen.

”NBA – where amazing things happend´s” som det heter i reklamen.

Don Nelson har jag beundrat mycket och är den ende NBA-coach jag träffat personligen. Dels för att han alltid varit intresserad av europeiska  spelare, dels för att han hade en clinch i Malmö 1994 och berättade att hans advokater just hade skrivit på ett kontrakt med Knicks.

Detta var en jättenyhet i New York men internet var inte så stort då. Jag betalde typ en krona för varje uppkopplad minut och allting utom oerhört simpla hemsidor tog en evighet att öppna. Det var 8 någonting som internt modemhastighet.

Jag fick inte tag i några andra än några, fem, sex stycken i min diskussionsgrupp för NBA. Det fanns typ två i hela världen, större var inte internet.

New York Times fanns då enbart som telefonnummer på internet. I dag har den 23 miljoner besökare om dagen och ska kosta pengar från och med 2011.

Jag ringde New York Times, klockan var fem på morgonen, och ingen journalist jobbade på tidningen. Märkligt nog. Jag var med andra ord ensam om mitt scoop men ensam journalist på internet….