Svek som svek: triangeldramat supportern, spelaren och klubben

En intressant gästkrönika av Fredrik Karlsson på Bajenforum diskuterar svikare. Supportrar har lätt att döma spelare när de lämnar föreningen. Det kallas visst moral och gäller enbart den egna klubben. En spelare som viker en konkurrentklubb och skriver på för supporterns klubb är däremot en hjälte.

Egentligen känns det här som den katolska kyrkan – skilsmässa finns inte däremot är det OK att ha älskarinnor så länge man biktar sig och köper årskort och ny matchtröja varje år – också en slags avlat.

Så supportern kan inte skilja sig och kräver då att spelaren ska följa samma moraliska rättesnöre. Men ifall spelare vill fortsätta men inte får det för klubben, och att han dessutom visar sig vara riktigt bra efteråt, har inte klubben svikit spelaren då?

När Lasse Eriksson skrev ett lyxigt femårskontrakt med den mediokre och alltid skadade, Erland Hellström – svek inte Lasse då Bajen genom sitt oförstånd? Eller är det de ytterst ansvariga, medlemmarna som svek genom att de valde styrelsen som anställde Lasse som förhandlade kontraktet/ gav bort alla miljonerna (och då har jag inte nämnt Ramis kontrakt…), är det de som sviker sitt ansvar som medlemmar? För att inte nämna alla medlemmar som inte gick på årsmötet och sedan har mage att kritisera klubbens verksamhet!

Och alla dessa supporterhaverister som ideligen skriker om svek – hur många av dem har aldrig svikit sin klubb? Har de, liksom spelarna, kommit i tid till varje träning, åkt på varje bortamatch?

Någon kanske invänder att spelaren till skillnad från supportern har betalt men det spelar väl ingen roll. Vi pratar om moral och svek, något som väl anses viktigare än pengar?

Eller är  pengar  helt avgörande – menar supportern att det är rätt att svika så länge det inte är pengar inblandade? Att det är pengar som gör skillnaden – att den ena sviker för pengar och den andra sviker gratis?

Ett intressant fall på nära håll är Edvard Ofere – det är en hygglig målskytt i ständig men fruktansvärt långsam utveckling. MFF vill skriva nytt kontrakt eftersom det gamla går ut till årsskiftet. Ofere vill inte.

Ofere kan sparka guldet till MFF, åtminstone i teorin – ska man då mobba och psyka den ”svikaren” så att MFF presterar sämre? Sviker inte supportern MFF  då? Eller ska han låtsas som inget, svika sina heliga principer, stötta spelaren och den dagen kontraktet gått ut spotta på honom – även om Ofere sköt MFF till guld?

För varje mål Ofere gör, för varje gång supportern skriker ut sin glädje över målet, ju svårare blir beslutet: svika MFF eller svika sig själv?

När Shabel Touma gick till AIK tidigare i år sade Djurgårdens officiella supporterboss att han inte ville ha Touma i klubben. DN:s Anders Lundquist  skrev då en lysande krönika där han påvisade att den lukrativa försäljningen av Shabel Touma för tio år sedan egentligen var en av förutsättningarna till DIF:s storhetstid under 00-talets först hälft. Touma är likväl föraktad.

Så kan det gå.

PS Läs gärna kommentarerna till gästkrönikan, de är belysande för den på nätet väldigt aktiva gruppen som över allt ser svek!