Sol-och-våraren Rydström

Henrik Rydström skriver bra, initierat och ofta intressant. Intressant blir det också när han i sin Expressenblogg försöker förklara varför ingen vill betala för att titta på honom och hans små, tighta shorts.

Han plockar fram två motbilder. Det här är den ena:

”SVD skriver idag om publiksiffrorna och jag ser att en av våra matcher tillhör bottennoteringarna – när vi mötte TFF i Trelleborg. Men jag minns att det var riktigt bra stämning på Vångavallen, att TFF:s fans pumpade på (hur många runt om i landet ens vet att TFF har en klack?), men man får en helt annan bild i den allmänna rapporteringen.”

Det är en ganska patetisk bild för alla vet att TFF samlar en klack på 75-100 personer på hemmaplan som a. inte är så bra volymmässigt b. att Vångavallen är en, i alla fall  ur ljudsynpunkt, värdelös arena. Det är som att stå och skrika på ett fält,  där finns ingen resonans, ingen voylmmässig vägg.

Strandvallen och sydostderbyt mot Mjällby utgör den andra motbilden. Där kom 5 000 åskådare och Kalmarfansen på bortaläktaren var cirka 200. Tvåhundra supportrar som orkade ta sig de kanske 12 milen till årets bortamatch. Det säger väldigt mycket om vad vilket intresse det är i Kalmar för Henrik Rydström och hans produkt.

För när Henrik skriver så skriver han delvis i egen sak. Inte enbart det att han försvarar sin inssts på plan utan att han indirekt måste haussa sin produkt – allsvenskan. Han gör det, gång på gång; försvarar sin produkten och sig själv och försöker framställa den i en så pass ljus och positiva kvalitativ dager som möjligt.

Det är lite bedrägligt, speciellt när man gör det ur kvalitetsperspektivet. Å andra sidan är det ett bra, initierat och nästan alltid intressant bedrägeri.