Så besegras Mjällby

Himmel över Hällevik

Efter att ha sett alla Mjällbys matcher, varav hälften på plats, kan jag konstatera att klubben gjort en märklig allsvensk resa. De är väldigt dåliga på hemmaplan och bra på bortaplan. Det låter märkligt men det finns en enkel förklaring – bristen på eget spel.

Mjällbys grundspel är att ligga lågt med sin långsamma backlinje och mata de två verkligt tuffa, små, kamplystna och skickliga, anfallarna med bollar – främst från högerbacken Jesper Westerberg. Det fungerar bäst på bortaplan. Hemma tvingas de ibland föra spelet och då går det inte alls. Speciellt om en eller båda av anfallarna är borta – reserverna håller inte i allsvenskan.

Hemma mot Gefle, som spelar precis som Mjällby, fick man storstryk. Man spelade jämnt med HIF tills Joel Ekstrand visades ut och HIF backade hem. Då var det kört. Man t o m försökte fortsätta spela långa bollar men eftersom HIF:s mittfält backat hem slog man bara bollarna över eget mittfält och det var inte så effektivt.

Mot Kalmar och IFK Göteborg blev man utspelade, hade ett bollinnehav på ca 35- 40 procent och skapade ett avslut på mål – på två hemmamatcher. När man sedan mötte Elfsborg hade man ännu mindre boll men Tobias Grahn steg då fram och gjorde ett mål så att Mjällby kunde sjunka ännu djupare. Dessutom var Elfsborg förfärligt dåliga på att avsluta utan Denni Avdic.

Mjällby har en uttalad ambition att spela sig över sina tekniska innermittfältare men Tobias Grahn är ojämn, väluppvaktad och Osinako försöker ofta göra en extra dribbling  – gärna vända 100-110 grader med bollen tätt invid fötterna. Så Mjällby väljer ofta det säkra alternativet.

I fall Mjällby inte har båda anfallarna på plan, ifall man plockar bort Grahn ­ då är Mjällby inte speciellt bra.  Bättre än Åtvidaberg sämre än Gefle.  Med alla friska, så som verkar vara fallet mot MFF, är de ungefär där jag tippade dem, 10:a.

Vägarna genom Lister då?

Framförallt ska man koncentrera sig på högerbacken, den fd HBK-reserven Westerberg. Han är långsam liksom Robledo, den jättelike chilenaren innanför honom. Yttermittfältaren framför honom, Daniel Nilsson, är duktig men söker sig ofta innåt plan för att täcka upp bakom Grahn. Här finns jättelika ytor att bruka. Tränare Haglund i Elfsborg överbelastade högersidan något oerhört och Mjällby kom knappt över mittlinjen. I första halvlek hade man ett avslut ö h t.

Det andra stora hålet finns framför backlinjen. De båda långsamma men positionssäkra farbröderna chansbryter sällan och helst tar båda djup istället för att en stöter. Det är tänkt att innermittfältarna ska täcka upp här men till skillnad från nästan alla andra Allsvenska lag har MAIF ingen defensiv mittfältare. De är vanligtvis alltför glada i boll för att vara på plats.

Grahn har aldrig gjort sig känd genom spelet utan boll men i MAIF springer han mycket. Alltför mycket. Han orkar sällan efter minut 70. När någon av anfallarna saknas tvinga Mjällby försöka spela sig upp och då hamnar Grahn dessutom alldeles för högt. Grahn har t o m spelat anfallare i brist på kvalité i främsta linjen – det var då de gjorde årets sämsta bortamatch och fick stryk av mighty Trelleborg!

Åldrande men duktige linjemålvakten Mattias Asper vill ogärna förvirra sig ut i straffområdet om det inte rör sig om rena plockebollar. Asper trivs på linjen och är ofta sent ute. Mot Elfsborg kom han alltför lång ut alltför sent och slog av näsbenet på Avdic. Asper förlitar sig i märkligt hög grad på att de mycket nickstarka mittbackarna ska ta allting i höjden. Så höjdbollar bör undvikas.

Det finns dock ett fint lite hål för instick mellan mittbackarna och Asper. Han verkligen hatar när backlinjen ligger högt och han tvingas ut och sparka undan bollarna. De stora svarta träningsbyxorna ökar knappast heller g-krafterna i utrusningarna.

Slutligen finns det ofta ett litet hål vid bortre stolpen eller vid straffpunkten då Mjällby försvarar hörnor efter nicktouch vid första stolpen. Det beror lite på vilka som spelar eftersom det är individuella misstag så jag skulle säga att om inte Ekenberg spelar finns ytan vid straffpunkten.

Å andra sidan slog MFF så många dåliga hörnor mot Åtvidaberg i andra halvlek att jag inte tror de lyckas förvalta dem den här gången heller.

Förväntad matchbild? Hemmalaget backar, Ivo Pekalski kommer få väldigt mycket boll Daniel Larsson och anfallare nummer två måste löpa mycket både i sidled och djupled för att dra isär och få backlinjen att tappa sina positioner. Klara man det borde man vinna komfortabelt.