För ganska exakt tio år sedan stod jag och hängde på en MFF träning med mina bosniska kompisar. De berättade att det nybildade bosniska fotbollsförbundet hade kontaktat den unge MFF-aren med bosnisk bakgrund, Zlatan, som hunnit göra några hyfsade matcher i Superettan. Jag minns att jag tyckte att de nästan måste vara desperata som försöker ”värva” en så ung kille. Samtidigt som vi var överens om att han redan var ”alltför bra ” för Bosnien.
När nu Sverige möter Bosnien (inte i Malmö som jag trodde och som vore naturligt både för Zlatan och de många malmöborna av bosnisk härkomst) är det en riggad landskamp så till vida att manegen är krattad enbart för en enda spelare – Zlatan.
Problemet är att ingen har ringt och bjudit honom. De har inte frågat Zlatan om han vill komma på festen till hans ära.
Erik Hamrén, deltidsförbundskaptenen, hävdar att han skall vänta tills efter sommaren, då man möter Skottland i sista träningslandskampen före EM-kvalet startar.
Hur svårt hade det varit och ringt Zlatan och frågat, presenterat sig, passat på att småprata och ditt och datt? Hur svårt?
Den enda anledningen, som jag kan se, är att Zlatan har förbjudit Erik att ringa eller att Zlatan redan sagt nej till landskampen men att SvFF av någon underlig anledning istället presenterar hans nej på det här viset – som om Erik Hamrén var en feg och asocial och helt enkelt dålig ledare som inte vågar prata med sina spelare.
Om tio år får vi väl reda på svaret.
Lämna ett svar