Målvakter är människor – trots att de får ta med händerna

I förra veckan skrev jag om hur domare Antti Kanerva lät målvakterna i matchen Halmstad-Öster bli attackerade. Jag har ofta ifrågasatt varför målvakter anses tåla mer våld och skador orsakade av stämplingar i ansikte och bäcken än vad utespelares underben och fötter ska tåla?

Målvakter är skyddslösa och Antti lyckades i går på Landskrona IP ytterligare manifestera detta.

Morten Nielsen i Bois kastade sig in med höjd sula rakt mot Tommy Naurin. En hänsynslös stämpling. Ett övergrepp.

Naurin klarade sig ifrån en elak knäskada genom att hoppa. Hade knäet, eller någon annan kroppsdel som ansiktet, varit fast i gräset när Nielsen kastade sig in efter bollen hade det kunnat sluta med ett nytt dråp. I Landskrona.

Nielsen fick en varning. Hade han gjort samma sak ute på plan mot en utespelare hade det blivit rött direkt.

Om detta började tränarna tjafsa och visades upp på läktaren. Om detta förstår inte svenska domarkåren över huvudtaget.

a. Tränare måste få ha åsikter om spelet och tjata med varandra utan att det är ”olämpligt uppträdande”.

b. Målvakter är människor – trots att de får ta med händerna.

Eddie Gustafson, reservmålvakt i landslaget, har ett år av rehabilitering framför sig. När inträffar nästa allvarliga skada? Hur många målvakter ska behöva skadas innan domarna förstår att korrekt värdera en målvakts liv och hälsa?